Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presidenten Elgklo hadc visserligen icke sin granna
kraschan på bröstet, men i stället för den kalla, förnäma,
hans höga embete tillhörande blicken, hvilken så mången
gång framkallat tårar i Amandas sköna ögon, strålade nu
mot henne så mycken mildhet och hjertlighet, att hennes
armar ovilkorligen sträckte sig framåt och den lilla foten
stälde sig på tåspetsen, färdig att ila fram med lärkvingens
liflighet.
»Välkommen, min söta flicka!» ljöd presidentens röst;
»var helsad, du gracernas dotter! .. . Kom, tag plats vid
min sida!»
Presidenten var en af sin tids största frasmakare och
hyste derför hoppet att kunna intaga ett rum i Svenska
akademien, när det behagade den milda Försynen att, genom
någon annan frasmakares förflyttande till odödligheten,
bereda honom en plats derstädes vid sidan af en Tegnér, en
Geijer eller en Franzén, hvilka han önskade se bibehållna i
det längsta, naturligtvis för det goda sällskapets skull.
Gracernas dotter var med ett enda hopp vid
presidentens sida, och hennes glädjetårar föllo ymnigt på den af
presidentens skuldror, mot hvilken hon lutade sitt ansigte,
detta blomstrande ansigte, nu äfven prydt af den barnsliga
kärlekens och den barnsliga vördnadens rosor.
»Min sköna vän,» fortfor presidenten, i det han lade
sin ena arm om flickans sylfidiska lif, »hvarför dessa
tårar?.. . Ah, jag förstår ... du förebrår mig för det jag
inte förut låtit höra af mig... du är ond på mig för den
likgiltighet du trott dig hafva förnummit hos mig! ... Men,
min söta flicka, likgiltigheten var endast försigtighet, ty utan
försigtighet blommar ingen lycka.»
»Ack nej, jag förebrår er ingenting!» utbrast den
varma, hänryckta flickan; »hur skulle jag kunna förebrå
någon eller vara ond på någon!... Jag är ju så lycklig nu!»
»Du är för söt. .. du är en engel utan like!» läspade
presidenten, i det han förde hennes hand till sina läppar,
värdigt en salongernas matador.
»Nej, nej!» ropade flickan och drog i stället hans hand
till sin mun, och hon brände denna hand med sina kyssar,
och hon svalkade den med sina tårar.
»Här, här är min plats!» sade hon derunder; »här är
mitt altare, och här vill jag offra mina glädjetårar!»
För t ta älskarinnan. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
