Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presidenten syntes i början något förbluffad af denna
häftiga känsloutgjutelse, och han började frukta, att det icke
stod så alldeles rätt till i den sköna flickans hufvud; men
en galenskap af detta ljufva slag tycktes icke hafva något
afskräckande i hans ögon.
»Mitt vackra barn,» yttrade han derför, »du slösar
alldeles bort dina kyssar på min ovärdiga hand, så att du
till slut inte har någon öfrig för min stackars mun.»
Knappt hade han gjort denna förståndiga anmärkning,
föjrän den sköna flickan slog sina armar om hans hals och
tryckte kyss på kyss på hans tunna läppar.
Betagen, berusad, kastade presidenten en blick i den
på väggen midt emot hängande spegeln, från hvilken han
sedan hade svårt att taga sina ögon.
Han tyckte, att silfret i hans lockar förvandlades till guld
och att vecken i hans femtioåriga ansigte utplånades och
öfvergingo i en glänsande yta. Han hade blifvit ung genom
den ungdom, han höll i sin famn, och skön genom den
skönhet, hvars hjerta slog mot hans bröst. Hade han i
denna stund haft ögon för någon annan än sig sjelf, så
skulle han jemväl i spegeln ha upptäckt en viss likhet
mellan sina och flickans anletsdrag och hvilken icke litet
bidragit till den metamorfos han nu undergått.
»Hvad jag längtat efter denna stund 1» svärmade flickan,
som aldrig syntes tröttna vid att kyssa och smeka den
afundsvärde presidenten.
»Än jag då?» genmälde denne; »om jag inte bedrager
mig, så har mer än ett helt år förflutit, sedan jag första
gången såg dig.»
»Bara ät år?» hviskade flickan, på hvars himmel ett
nytt moln uppsteg. Men det vore ju ganska förlåtligt, om
en man, med så mycket att tänka på som presidenten, för
tillfället kunde hafva glömt den der scenen för fyra år sedan
mellan honom och den tolfåriga flickan i svarta klädningen.
Denna tanke genomilade Amandas hufvud, och derför
klarnade hennes blick och log hennes mun å nyo.
»Det väckte genast min uppmärksamhet,» fortfor
presidenten, »att du så ofta stod utanför porten, när jag kom
ned från mitt kollegium, liksom du enkom stått der för min
skull, ty du följde alltid mina steg ända från Riddarholmen
till min bostad. .. Sedan såg jag dig så ofta gå förbi det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
