Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kommerserådets son, herre!... Fadern älskar det röda
guld och kniper det... sonen älskar de väna mör och kniper
dem . . . guld som guld, herre, fast det ena bär prägel och
det andra tårar... Fan vet hvilket som är värst!»
»Det var då honom hon älskade!» suckade
kammar-skrifvaren; »men ... hvart har han fört henne?» tillade han
nästan vrålande, i det han blåste i pistolpiporna och med
fingret pröfvade eggen på sabelklingan.
»I min barndom,» svarade tiggaren, kämpande med en
mildare rörelse, som hotade att taga öfverhand, »i min
barndom var det ej mer än sju mil mellan Stockholm och
Asp-lunda . . . Många gånger reste jag de sju milen med . . . med
min mor... Hon pysslade alltid om mig, att jag inte skulle
förkyla mig på den långa vägen, ty jag var ett bättre mans
barn, och bättre mans barn äro alltid så ömtåliga af sig. . .
Sedan kom en tid, då afståndet mellan mig och Asplunda
blef allt längre och längre, fast jag aldrig med min fot
lemnade Stockholm. . . Det var ödet, herre, ödet, som mätte
om vägen och flyttade milstolparne himmelsvidt från
hvarandra . . . Men jag tror, att för andra menniskor, som resa
den vägen, är landtmätarens uträkning densamma som
förr ... Det är endast för mig som ... Ack, den lilla gröna
hagen!... Den stora gården med de många blommorna
på! . . . Den ...»
Magistern tystnade tvärt och vände bort sitt ansigte.
Barnets minne hade öfverväldigat tiggarens elände.
»Den lilla gröna hagen skall bli röd af blod!» yrade
Alm, i det han förde händerna till sin feberbrinnande
panna; »och den stora gården med de många blommorna
på skall dofta af granris och lik! .. . Bort efter henne!...
Efter honomI,. . Bort, bort!»
»Ja, bort!» återskallade tiggaren, vaknande till nytt
lif; »jag följer med, herre! Jag är med, herre, ty det lagar
sig till oväder, det rustar sig till storm! ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
