Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt är då förbi! . . . Amanda, mitt barn ... hos dig voro
lifvet och oskulden ett... när den senare mördades,
mördades också det förra.»
»Ni vet då... ni vet då!» stammade snöstoden.
»Allt!» svarade Alm, hvilken läsaren troligtvis redan
igenkänt; »den livréklädde skurken låg nyss vid mina
fotter derute,» fortfor han, »och med strupen mellan mina
fingrar bekände han hvad han visste ... Men ni, ni vet mer,
ni, och derför måste ni kräla under mina fötter, ty jag skall
trampa er till stoft och aska! . .. Det är ju så, Amanda!»
Och dervid lade han sina begge armar på löjtnantens
skuldror, öfverhöljande dennes ansigte med sin feberbrinnande
andedrägt; men i detsamma blef han varse bernstenskorset
i löjtnantens hand.
»Det är mitt!» ropade han, ryckande till sig korset;
»hur har det kommit i edra händer! ... Ni har röfvat det,
liksom allt annat. . . Jag gaf henne det en gång ... ni, ni
har också gifvit henne ett kors, förnedringens och förtviflans,
och derför måste ni dö! .. . Amanda vill det! Amanda
befaller det!»
Löjtnanten ville draga sig till dörren, ty han bäfvade
för denne man, hvilken, vanstäld af den allt mer
öfver-handtagande febern, mer liknade en ande ur afgrunden än
en varelse från jorden.
Men Alm omfattade den unge mannen med sina armar
och trängde honom mot kakelugnen, invid hvilken han höll
honom fast med öfvermensklig styrka.
»Jag kan ej försvara mig mot er och vill det ej ens,»
sade löjtnanten, sänkande hufvudet; »men om Amanda vore
här, så svär jag vid allt hvad heligt är, att jag skulle lägga
mig sjelf och allt hvad jag eger vid hennes fötter samt
bönfalla hos henne att maken finge försona hvad älskaren
brutit... Ja, herre, jag är olyckligare än ni, ty ni har
ingenting att förebrå er, ni.. . det tynger ingen förbannelse
på ert hufvud!»
»Amanda förlåter ej,» gnisslade den febersjuke, »ty
Amanda vill att ni skall dö .. . Hör du, Amanda vill att du
skall dö!»
Dervid tryckte han sitt bröst så hårdt emot den unge
mannens, att denne kände sig nära att qväfvas.
»Menniska, vansinnige!» ropade löjtnanten, ansträngande
allaj sina krafter för att befria sig ur den förfärliga famnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
