Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ni skulle viljaI.. . Ha, ni anfaller mig i mitt eget hus!. ..
Hjelp ... hjelp!...»
»Det finns ingen hjelp, ty Amanda sofver dödens
sömn, och om hon skall vakna, så måste du dö!» yttrade
den yrande, i det han släppte sin motståndare och ryckte
upp ur fickorna tvänne pistoler, dem han riktade mot
löjtnanten.
»Ni vill döda en obeväpnad!» utbrast denne i högsta
ångest; »ha, det är fegt... ni är en man utan mod!»
»Feg, utan mod!» upprepade Alm, sänkande
pistolmynningarna mot golfvet, ty en stråle af sans genomfor
hans förvirrade hufvud.
»Om ni är en man med mod,» återtog löjtnanten, »så
låtom oss kämpa som män, bröst mot bröst, stål mot stål,
kula mot kula!... Följ mig, jag är färdig!»
»Ja, så är det,» genmälde Alm, i det han räckte sin
motståndare den ena pistolen; »visa mig den plats, der jag
får döda er och sedan sjelf dö!... Skynda, innan Amanda
ropar för tredje gången, ty då är det för sent! .. . Skynda,
skynda!»
Löjtnanten gömde pistolen hos sig och lemnade
sängkammaren med fasta steg och kinderna flammande af
stridslust.
Denna vändning af saken var honom välkommen.
Det behöfdes en dödens blixt för att rensa den qvafva,
hårdt sammanpressade luften i hans bröst. Att upphöra
att andas ansåg han för bättre än att endast andas till
hälften, och detta tillfälle att få vända den förtviflan, som
sargade hans eget bröst, emot en annans hjerta, tycktes
honom i denna stund vara icke blott en tröst, utan äfven
en njutning.
Derför trädde han ut genom porten och in i parken
med stolta steg och högburet hufvud.
Alm följde honom med pistolen under armen och
blicken fastnitad vid den förutgående, i det han
frammumlade en mängd halfartikulerade ljud.
Sålunda gingo de genom trädgården och togo vägen
förbi den festligt smyckade Ekopaviljongen, hvarutur hördes
ett starkt sorl af ordvexlande röster, hvilka slutligen
öfver-röstades af en gäll karlstämma. Men de begge herrame
tycktes hafva ögon blott för hvarandra, hvarför de fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
