Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män midt emot hvarandra, med några och tjugu alnars
mellanrum.
Begge hade ögonen riktade mot himmelen, än mot
solen och än mot ett mindre moln, som från venster
närmade sig den stora, klara himlakroppen. De hade
öfverenskommit att, när molnet hunnit undanskymma solen
och löjtnanten till tecken upphöjt sin venstra arm, begge
skulle på en gång aflossa sina pistoler mot hvarandra.
Envig tillhöra sällsyntheterna inom vårt fädernesland,
och ingen vän af mensklighet, lagar och religion bör beklaga
sig deröfver. Men nekas kan dock ej, att sådana
förolämpningar och brott kunna förekomma, hvilka lagens hand icke
mäktar nå och för hvilkas bestraffande den evige hämnarens
arm alltför länge dröjer, ja, kanske till och med alldeles
ute-blifver, åtminstone i tiden. Hos en och annan, hvars känsla
för eller behof af ögonblicklig rättvisa äro större än förmågan
att tåligt afbida evighetens hämd, kan i sådana fall den
fråga uppstå, huruvida det är förenligt med rättsprincipen i
allmänhet och medborgerligt lugn i synnerhet, att en skurk
må kunna tillåtas fortgå på sin mörka bana, derför att lagen
icke eger någon boja för hans hand eller himlen någon blixt
för hans hufvud.
Men ligger då icke straff nog i medborgares förakt?
invänder man kanhända. Visserligen, men gifves det då
icke exempel på menniskor, hvilka, till följd af stånd och
förmögenhet, anse sig kunna sätta sig öfver medmenniskors
förakt och verkligen äfven lyckas deruti, emedan den, som
är rik och mäktig, icke behöfver tigga sig till vänner och
beundrare, helst skaror af folk finnas, som, när de tömma
värdens vin, icke bry sig om antingen det flutit ur en
oskyldig pressad drufva eller ur ett oskyldigt förkrossadt
menniskobröst. Men, invänder man å nyo, hvad vinnes
väl genom den enskilda hämden? Händer icke lika lätt
att skurken går segrande ur striden, lemnande den oskyldigt
förfördelade qvar på valplatsen? Medgifves; men
uppkommer ej en ny tyngd för det förr eller senare vaknande
samvetet derigenom, att man, i stället för att efter bästa
förmåga söka ersätta den lidande för all den smälek eller
olycka, man tillskyndat honom, rågar måttet af det onda
genom att taga den oskyldiges lif? — Dock vare det långt
ifrån oss att inför förnuftet vilja försvara hvad som endast
inför känslan kan förklaras; men säkert är att i de länder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
