Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro, utan låten oss behålla jorden, så lofva vi att gifva
eder himmelen!»
Efter att så hafva ordat, förde talaren den stora
silfver-gräddkannan till sina läppar och tömde den ända till botten.
De af åhörarne, som af den talandes beskrifning på
himmelriket känt sig både rörde och tröstade, kunde likväl icke
med lugn åse gräddkannans sorgliga öde, utan började
å nyo utfara i knot och hotelser mot magermannen i vida
rocken, för hvilken hvarken kaffe, socker eller grädde m. m.
syntes heliga.
»Tyst, mina barn och underhafvande,» skrek oratorn;
Ȋr det ingen af er som minnes salig majoren och salig
majorskan?... Ar det ingen som kommer ihåg lille herr
Kristian, hvilken slog drängarne och pigorna i ansigtet med
den vackra guldpiskan, utan att de invände något deremot,
ty alla voro lika glada och lyckliga som förut?. . . Ack, de
gamla goda tiderna!... Förbannelse öfver de franska
revolutionerna! Det är de som ha förstört era fromma vanor och
rena seder och .. . Hvad ser jag der?.. . Champagne! ...
Ah, det var längesedan du strålade mot mig! ... Se, hur
han lyser, mina vänner. . . lyser som en löpare vid kungliga
stallet... och äst du en löpare vid det kungliga stallet, så
hjelper du mig nog att utbringa en skål för de gamla goda
tiderna... Skål, mina barn och underhafvande!»
Och dervid knackade han af silfverhalsen mot
bordskanten och förde den halshuggna champagnebuteljen till
munnen och drack, utan att bekymra sig om de hvassa,
ojemna kanterna eller om glasskärfvorna, hvilka krasade
omkring hans läppar, till samtlige åskådarnes synnerliga
förvåning och förskräckelse.
Redan hade han tömt buteljen till sista droppen, redan
hade han lagt handen på en ny, då han kom att kasta en
blick ut genom ett af Ekopaviljongens öppnade fönster.
Hastigt sköt han ifrån sig den tillgripna buteljen och fattade
i stället tag i fönsterposten, kastade sig ut ur paviljongen
och syntes icke mer.
Vid slutet af Asplundas vidsträckta park reste sig på
den tiden en lefvande teater, en miniatyrbild af den å
Drottningholm. På dennas gräsbeväxta scen stodo tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
