- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
213

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Domstolens ledamöter iakttogo den djupaste tystnad,
liksom kände de på samma gång sympatier för den
anklagade och fruktan för hufvudmannen.

Denne förnyade sin fråga med högre stämma.

»Hvita räfven har i alla tider varit en hederlig och
rask gosse,» svarade ändtligen en, som repat mod.

»Och om han sqvallrat för fångknekten, så var det till
gemensamt bästa,» tillade en annan.

»Ja, ja,» instämde hela skaran.

»Hvita räfven är då oskyldig som ett lam?» frågade
ordföranden.

»Ja, jai» svarade bisittarne; »oskyldig, oskyldig 1»

Det syntes tydligen, att Hvita räfven var lika mycket
omtyckt af kamraterna som Stenbocken hatad.

»Tyst, stören ej mitt konsistorium 1» befalde
hufvudmannen, lutande sitt hufvud mot ena handen.

Efter några minuters öfverläggning höjde han sin röst
och förkunnade följande utslag:

»Som ådagalagdt är, att Tunqvist, den der ock Hvita
räfven kallas, denna gång sqvallrat för gemensamt bästa, så
kan han icke kännas skyldig det straff, som för sqvaller uti
tredje kapitlet första paragrafen hvalflagen stadgadt är.»

»Bra, bral Lefve hufvudmannen 1» jublade skaran.

»Men,» fortfor ordföranden, »men som Hvita räfven
inför sittande rätt hött åt åklagaren med knytnäfven och
utfarit mot denne i vanvördiga ordalag samt derjemte förgripit
sig mot den höglofliga hvalfrättens värdighet, i det han
beskylt den för en mot honom uppgjord komplott, så borde
han, enligt lagens bud i fjerde kapitlet, dömas till tittut*;
dock, som Hvita räfven hitintills gjort sig känd för en i
alla afseenden oklanderlig och hedrande vandel, varder han
till lifvet förskonad, hvadan han följaktligen slipper att för
denna gång fria till enkan **; men då en slik förbrytelse,
derest den lemnades obeifrad och onäpst, kunde förr eller
senare lända till upphäfvandet af våra heligt besvurna lagar,
hvilket slutligen skulle hafva omstörtningen af hela vårt
samhälle till följd, alltså och på grund af hvad i femte
kapitlet om subordinationsbrott stadgadt är, pröfvas han
skyldig att lida hvalfstraffet, honom till straif och androm

* Döden.

** Bli hängd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free