Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till varnagel, och thetta med rätta, såsom kunglig hofrätten
skrifver.»
Ett rop af förskräckelse från den dömdes läppar följde
på denna dom, och ett sorl af ovilja hördes från alla sidor
af församlingen, hvilket allt syntes bevisa, att detta slags
försköning till lifvet ansågs för vida svårare än sjelfva
döden.
»Mitt hjerta lider, men rättvisan måste ha sin gång,»
utlät sig ordföranden med rörd stämma.
»Nej, nejl» ropade några röster.
»Orättvist! Olagligt!» skreko andra.
»Mina barn,» suckade ordföranden, »ingen lider djupare
än jag, och jag ville hellre bli kittlad med piprensaren *
än afkunna en sådan dom . . . men domen måste gå i
verkställighet, och derför fram med bundtmakaren **.»
En fånge, som vid denna anmaning trädde inom ringen,
släpande efter sig ett långt rep, lade ena handen på den
dömdes skuldra.
»Hjelp, hjelp, kamrater!» skrek denne och sökte befria
sig från den ovälkomna handen; »hufvudmannen har alltid
legat i kompani med Stenbocken och lumpsamlaren emot
mig, och det för att jag alltid haft ögonen på dem, ty jemt
ha de smussel sinsemellan, och jag har länge märkt, att de
ha för sig något, som de icke vilja lägga fram i dagen för
oss andra ... De frukta mig, och derför vilja de min
undergång . . . Rädden mig, kamrater!»
»Olycklige broder!» beklagade hufvudmannen med
fortfarande mildhet; »det gör mig ondt, har jag sagt, men
rättvisan måste ha sin gång.»
Det allmänna missnöjet med domen, långt ifrån att
lägga sig vid hufvudmannens milda tilltal, antog allt mer
och mer en hotande karakter.
Hufvudmannen uppreste sig nu från sitt säte och, kastande
omkring sig trotsigt utmanande blickar samt svängande
träklossen öfver sitt hufvud, höjde han nu sin röst:
»Skurkar. . . när skall det en gång lyckas mig att få
lag och rätt gällande ibland eder! .. . När jag dömer strängt,
så tycker man, att det är för mildt, och när jag straffar
mildt, så anser man det för strängt... Tyst! befaller jag,
* Huggen med knif.
** Profossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
