Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag står i den största förbindelse hos er, min herre,»
förklarade vagnens egare, »och jag skulle önska veta hvem
jag nu har att tacka för mitt lif.»
»Ha!» ropade mannen i läderkappan, stirrande på den
andre, hvars anletsdrag han nu först upptäckte vid skenet
af vagnslyktan.
»Hvad är det?» frågade vagnens egare något förundrad.
»Det var då ni!» fortfor mannen i läderkappan,
»ni .. . ni!»
»Ni känner då mig?» yttrade den andre; »men jag
begriper inte ...»
»Bonde,» ropade den förre, »hjelp mig att lyfta liket
upp i vagnen, ty jag åker i mitt eget åkdon.»
Derefter fattade han, med bondens tillhjelp, tag i liket
och lade det in i vagnen.
»Hvad vill det här säga!» utbrast vagnens egare;
»hvarför vägrar ni nu att åka i min vagn?... Hvem är
ni, min herre?»
»Ni känner då icke igen mig?» frågade mannen i
läderkappan, i det han förde sitt ansigte närmare intill den
andres.
»Ha!» ropade nu denne i sin ordning och tog några
steg tillbaka.
»Begriper ni nu, hvarför jag föredrager mitt öppna
åkdon framför er täckta vagn?» frågade mannen i
läderkappan
»Ja... jag begriper äfven, att ni nu ångrar er att ha
räddat mitt lif.»
»Det är ej handlingar af mensklighet man ångrar här
i verlden . . . God natt, min herre!»
Efter dessa ord vände mannen i läderkappan ryggen
åt vagnen och återvände till sin kärra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
