Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugutredje kapitlet.
En syn.
Prins Karls hotell var då ett af de förnämsta hotellen
för resande i Göteborg.
Klockan var slagen elfva på natten, när mannen i
läderkappan höll med sitt åkdon framför porten till detta hotell.
Efter några minuters enträgen dragning i klocksträngen
öppnades porten af en uppasserska, hvilken förde den resande
genom en lång korridor en trappa upp till ett mindre rum.
Skjutsgossen uppbar den resandes saker, bestående af en
mindre kappsäck och en större portfölj.
Den resande’ kastade af sig läderkappan. Det var en
medelålders man, som mer imponerade genom sin höga,
kraftfulla växt än genom sitt ansigte, hvilket var mycket
blekt och något koppärrigt, men på hvars venstra kindben
upptäcktes ett ärr, alldeles för djupt och bredt att kunna
tillskrifvas kopporna.
Skjutsgossen betalades och afFårdades, hvarefter, då något
samtal mellan den resande och uppasserskan icke tycktes
vilja komma i gång, emedan den förre var mycket tankfull
och den senare mycket sömnig, den resande snart hugnades
med ett gäspande godnatt af flickan, som dervid aflägsnade
sig, lemnande den tystlåtne gästen i ro.
Denne drog upp ur kappsäcken en nattrock, hvilken
han svepte omkring sig, och bar fram till bordet portföljen,
som han öppnade. Åtskilliga deruti befintliga handlingar
framplockades och genomögnades samt lades derefter i en
viss ordning på bordet. Troligtvis ville han öfvertyga sig
om, att intet papper saknades eller blifvit skadadt under resan.
Vidare lade han på bordet sin plånbok och sitt fickur.
Uret var af silfver och försedt med stålkedja, vid hvilken
voro fasta några berlocker: en umyckel, en sigillring och
ett litet kors af bernsten.
Den resandes blick hvilade länge på det lilla korset
med ett uttryck af djupaste vemod, hvarefter han lemnade
Första älskarinnan. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
