Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är lika säkert. . . Gråstenen bibehåller sig, medan
tusentals vackra blommor växa upp och dö.»
»Hvarför har ni ej förr kommit till mig?» frågade
Amanda, fattande tiggarens hand; »troligtvis vet ni, att jag
ofta frågat efter er och att jag önskat få se er.»
»Vet väl det... Revisor Alm, den hedersmannen, har
flere gånger helsat mig från er... Det har gladt mig
mycket, att ni ännu har mig i minnet... men ni kommer
väl ihåg, att på den tiden ni var hos fru Grå jag icke
gerna ville visa mig för er... jag ville så litet som möjligt
upplifva minnet af er sorgliga barndom, hvilket alltid måste
vakna vid åsynen af en sådan figur som jag. . . Icke heller
nu skulle jag ha besökt er, om jag ej haft ett angeläget
ärende till er.»
»Stackars beskedlige gubbe!» yttrade Amanda med djup
rörelse; »ni menade mig alltid så väl, och jag vet att ni
tror mig, då jag säger, att er ankomst mycket gläder mig
och att min innerliga önskan är att kunna göra något
för er.»
»Ack, hvad ni blifvit för en vacker flicka!» utbrast
tiggaren, begapande henne från topp till tå; »en själ, som
har en sådan hydda att röra sig i, borde vara mycket
lycklig.»
»Ni är ju en riktig kavaljer, kära Svärd,» sade Amanda
småleende; »följ mig nu in i paviljongen, så vill jag se efter,
om jag har något att bjuda er på.. . Ni har gått en lång
väg och är säkert både trött och hungrig.»
»Visst har jag gått en lång väg ... Det var, min själ,
icke i går jag sist var på Drottningholm.. . Lustigt var
det emellertid att få promenera genom den granna parken
bland gudar och gudinnor, hvilkas toalett, uppriktigt taladt,
är vida sämre än min.»
»Nå, kom nu, kära Svärd,» uppmanade Amanda och
gjorde min af att gå.
»Tackar som bjuder!» svarade Svärd, qvardröjande;
»men först måste jag fram med mitt ärende.»
»Ja, det var sannt, ni hade ett ärende, ett angeläget
ärende ... låt höra då!»
»Men först en fråga: när får man dansa på lilla Mandis’
bröllop?»
Amanda studsade, mindre dock för sjelfva frågan än för
den ironiska ton, hvarmed den gjordes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
