Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta, si framt icke alla bladen äro fulltecknade med
husarsporrar och aiguilletter.»
Amanda spratt till. Ros efter ros bleknade på hennes
kinder.
»Jo, hör på!» ätertog tiggaren. »Det var en gång en
hjertans beskedlig man, som få äro väl de, och hvilken fattat
för plägsed att göra menniskor godt, hvilket är en stor
dumhet, emedan man till lön för sitt besvär icke får så mycket,
att man kan nedtynga ett hårstrå dermed. Nu hände sig
en vacker dag, att den hjertans beskedlige mannen mötte
en liten flicka, den der hvarken hade far eller mor. Den
hjertans beskedlige mannen gaf den arma flickan tak öfver
hufvudet, kläder och föda samt mycket annat smått och
godt, som icke finnes hvarken att hyra af husvärdar eller
köpa hos skräddare och slagtare. Då timade den
olyckshändelsen, att, liksom konstnären blir förälskad i sina egna
skapelser och blomstervännen i de blommor, som skjutit upp
under hans vård, blef också den hjertans beskedlige mannen
dödligt kär i sin fosterdotter, hvilken vuxit upp till den
fagraste ros. Men nu hafver det sig merendels så befängdt
med de der fagraste rosorna, att de med lika mycken
förkärlek vända bladen åt fan som taggarne åt vår Herre.
En dag rymde den vackra flickan bort med ett par fina
pomaderade mustascher. Då vardt den hjertans beskedlige
mannen mäkta bedröfvad och hans hjerta höll på att brista.
Hardt nära i dödens käftar, slet han sig likväl ur dem, ity
han kunde icke dö, förrän han räddat den vackra flickan
och ryckt hvartendaste ett hårstrå ur de pomaderade
mustascherna. Men när den hjertans beskedlige mannen kom
till ort och ställe, så var den vackra flickan sin kos, ity
den stackars fågeln hade funnit att hon nästlat in sina kära
vingar i en tistelåker, i stället för i en myrtenlund. Men
de pomaderade mustascherna voro qvar, ehuru något
lång-stripiga och uppruggade. Då manade den hjertans beskedlige
mannen ut de pomaderade mustascherna till strid på lif och
död, och så nappade de tag med hvarandra, så att det var
lust och glädje deråt.»
»Min Gud, min Gud!» utbrast Amanda med våldsamt
arbetande barm.
»Nu hadc den hjertans beskedlige mannen i långliga
tider haft kinder så bleka och gropiga, att det var riktigt
fasligt för en ung flicka att se på dem,» fortfor sagoberät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
