Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mitt barn, jag förstår dig ej,» förklarade presidenten,
betraktande henne med uttryck af förvåning.
»O, det var länge, mycket länge jag icke förstod mig
sjelf,» svarade Amanda; »men hur lyckligt, när förståndet
klarnar, innan det blir för sentl»
»Du talar i gåtor, mitt barn!»
»Gåtor ja,» upprepade Amanda; »men jag har löst
dessa gåtor, min far!»
»Och dessa gåtor äro?»
»Tacksam utan uppoffring... lycklig utan blygsel,»
svarade flickan, medan den ena tåren efter den andra tillrade
fram ur det undersköna ögonparet.
»Hvad du är upprörd, min flicka!»
»Ja, jag vill gråta, min far, första gången af sann och
innerlig glädje.»
Under tiden fortsatte den festliga slupen sin romantiska
återfärd längs efter Lofö sköna strand. Den vackra
full-stämmiga harmonimusiken klingade lika lifligt och glädtigt.
Den lysande husarofficeren stod ännu upprätt i slupens
akter. Småningom började hans nyss så strålande blick
mörkna, och den ena djupa rynkan efter den andra uppsteg
på hans majestätiskt hvälfda panna.
Musikanterna, som sågo förändringen på den unge
fri-kostige herrns ansigte, betraktade med ängslan och oro
hvarandra, måhända i den förmodan att de blåste falskt.
Trettiofemte kapitlet.
På landsvägen.
Aftonstunden följande dag lågo tvänne karlar af ruskigt
och misstänkt utseende bredvid hvarandra vid foten af en
gran, några alnar från körvägen vester om Lofö prostgård.
Dolde af några enbuskar, som växte tätt invid vägen, kunde
de likväl sjelfve se hvad som försiggick på den. De begge
karlarne, af hvilka den ene var betydligt gröfre till växten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
