Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannette Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till en skrymteriets och skenhelighetens apostel, och
uppkom sålunda den s. k. »Inre missionen», med grefvar,
baroner, ja till och med hofstallmästare i spetsen.
Wiesel-gren efterskickades enkom för att till en början döpa 0111
Stockholm och förvandla hela detta samhälle till en enda
stor läsarekonventikel, som skulle lära det oroliga folket att,
mot löfte om ersättning i himmelen, tåligt bära all jordens
förtryck, våld och elände. Just då, eller vårtiden 1850, var
det som Läsareprcsten, författad af Jeannette Granberg,
uppfördes å Mindre teatern, gafs en dag både för- och
eftermiddag och det med den verkan, att »Inre missionen»
sprängdes och dess onekligen snillrike predikant måste hals öfver
hufvad lemna hufvudstaden, gifvande hela omvändelseverket på
båten. Det är afundsvärdt nog att vid blott några och tjugu
års ålder hafva gifvit sin tid och sitt samhälle en sådan
impuls. Det är något af »Jungfrun af Orleans», som,
glödande af det rättas och sannas höga inspiration, jagar ur sitt
land mäktiga fienders skaror.
Ifrågavarande arbete, äfven om man icke tager i
betraktande dess stora helsosamma inflytande på det allmänna
vid en vigtig tidpunkt, utmärker sig från början till slut
genom tankens djerfva, men logiska gång, karakterernas
kon-seqventa hållning, språkets mognad och klarhet, samt
fullständig kännedom af scenens alla fordringar och resurser.
Det är också otvifvelaktigt. hennes bästa arbete.
I de öfriga upptäcker man samma hjertats godhet,
samma sträfvan att göra scenen till hvad den också bör vara,
nämligen en skola för de fullvuxna barnens uppfostran, en
spegel för lifvet. Oförskräckt gisslar hon tidens lyten, men
uppfriskar på samma gång med en humor, som, om än icke
alltid originel, likväl alltid är på sitt rätta ställe. Alltid vet
hon hvad hon vill, och hvad hon vill är upplysningens och
bildningens främjande, är det godas seger. I sina
historiska skådespel följer hon troget historien, bländar icke alltid
med snillets blixtar, men belyser med sitt klara förstånd
händelser och karakterer, söker sätta sig in i den tid hon
vill måla, utan att någonsin bli torr eller obegriplig för den
tid hon målar för.
i de arbeten, der hon vill skildra nutidens folklif,
märker man nog, att hon skådat det mer genom aningens
eller instinktens synglas, än med verklighetens ögon. Sak
samma med hennes bearbetningar från den utländska scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
