Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannette Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon har svårt för att så förändra deras kostym, att man
icke här och hvar skönjer den främmande snitten. Men
detta är en naturlig följd lika mycket af hennes kön som af
hennes uppfostran, hvilka icke medgåfvo ett närmare studium
af folklifvets alla elementer. Men hvad hon antingen sjelf
framställer, eller också blott bearbetar, blir alltid
underhållande, angenämt både för ögat och örat. Så t. ex. i
hennes bearbetning af Perukmakaren ock hårfrisören skönjer
man vid första ögonkastet dess utländska utstyrsel; men
hvem har icke sjungit eller lyssnat till visan om »Hjertat»,
hvilken af henne så lyckligt är förflyttad till svenska språket
och minnet? Man har sjungit och lyssnat sig trött på den,
men är ändå färdig att sjunga och lyssna ånyo.
Jeannette Granberg, år 1854 gift med vår utmärkte
skådespelare och teaterdirektör Edvard Stjernström, fick
derigenom ett större fält för sin verksamhet som dramatisk
författarinna, och huru oändligt mycket Mindre teatern vunnit
på detta äktenskap mellan den skapande och den utförande
konsten, har allmänheten, under loppet af dessa trenne
senaste år, haft tillfälle att till sin stora hugnad öfvertyga sig.
Men det hör till denna författarinnas bild några andra
dagrar än talangens och snillets, och det är blygsamhetens
och anspråkslöshetens. Det skulle, oaktadt hennes ovanliga
förmåga, t. ex. aldrig kunnat falla henne in att stormodigt
uppträda som en docerande reformatorska af kyrka och
stat. Hon älskade att vara författarinna och att som sådan
i sin mån upplysa och gagna; men framför allt älskade hon
att vara qvinna, värdig dotter, värdig syster och maka, en
välgörenhetens engel för alla, utan att prunkande utbreda
engelns vingar för att beundras af verlden. Hvilken mor
skulle hon icke ha blifvit, om himlen unnat henne denna
ljufva lott! Hoppet derom gäldade hon med sitt lif. Hon
dog den 2 april, efter att några dagar förut hafva med
stilla undergifvenhet sett sitt enda barn föras från hennes
sida till grafven.
Men, torde mången med skäl fråga, hvarför talar man
först nu så mycket om fru Stjernström? Hvarför skynda nu
alla pennor att teckna hennes lof, alla händer att binda
hennes lager?
Ack, det behöfves en graf, det behöfves att först hafva
förlorat det goda, för att fullt uppskatta dess värde.
11 april 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
