Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svett, än kronans kaka om än aldrig så dryg, såvida man
måste köpa hvarje skifva med ett offer af sin åsigt, en
kränkning af sitt samvete! Den tiden var, såsom vi veta, ett
enda ord af sjelfständighet tillfyllest för en dom tilfl
tiggar-stafven, förutsatt att man icke hade egen kraft och egna
insigter att appellera till.
Så besteg Theorell sin egen jolle, kaUad Kuriren,
bestyckade den och gaf grundskott på grundskott åt den tidens
regeringssystem, ett af de mest demoraliserande, och aldrig
led han brist på ammunition, ty han hade kunskaper som
få, tankedjup som få och seghet som ingen. Men denna
seghet, som under dåvarande förhållanden så väl kom honom
till pass, blef både honom och den sak han förfäktat till
men under de senare tiotalen af hans lefnad. Den som
icke följer med tiden, honom växer tiden öfver hufvudet.
Theorell qvarstod ännu på samma plats som han stod för
sjutton eller aderton år sedan, och derför att allt föreföll
honom klart eller »undanstökadt» på den väg han då
till-ryggalagt, ansåg han det vara tillräckligt med detta och tyckte
att hvad som vidare fordrades, eller hvad den rastlöst
framåt-ilande tiden strödde omkring sig af friskare idéer, nyare
rättsanspråk m. m., var för mycket, var till och med ohemult,
tagande allt för yra och lättsinnighet som han icke sjelf från
början varit med om att förfäkta. Derigenom kom han icke
sällan i en falsk ställning, råkade ofta in midt i det
konservativa lägret, som naturligtvis alltid emottog honom med
pukor och trumpeter; men att detta läger, trots fanfarerna,
icke behagade honom, det hade vi en gång tillfälle att erfara,
när en bekant i hans närvaro vågade påstå, att han var
medarbetare i Svenska tidningen, högstsalig i åminnelse, hoc
est: ett slags öfverlöpare. Då for han upp som en eldpelare
och svedde omkring sig så att det bar syn för sagen. Och
han hade skäl dertill, ty det är en stor skilnad emellan att
gå öfver och att vara stationär. Den som, i likhet- med
Theorell, tror att »det bästa är fiende till del goda», kan icke
rätt fatta betydelsen af ett annat mera tidsenligt ordspråk
som säger, att »det bästa är godt nog».
Dock, det är måhända orätt att tala om hvad en offentlig
man uraktlåtit, i stället för att endast bedöma honom efter
hvad han verkligen gjort, och hvad den i alla fall så gedigne
Theorell uträttat är tillräckligt för att bereda honom ett rum
bland tidehvarfvets utmärktare politiska skriftställare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
