Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvertyga sig om den sanningen, i fall han icke kände den
förut, att ögonblicket är den exequerande konstnärens
efter-verld.
1 mer än 25 år var Johan Berwald kungl. teaterns
kapellmästare. Det är att i mer än ett fjerndels sekel ha
stått i spetsen för den musikaliska verlden inom sitt land;
att ha följt med allt som under så många år i denna gren
af skön konst skapats eller utvecklats, samt att ha arbetat
för dess utförande inom den konstanstalt man tillhört. Det
är ett arbete hvars vidd och djup få anat, ännu färre sett.
Väl ligger det något af triumfens högtidlighet i den
stund då, vid uppförandet af en ny opera, kapellmästaren,
länge med otålighet af publiken väntad, träder inom sin
orkester, bestiger estraden och lyfter kommandopinnen. Då
är han herre både öfver scen och salong, allenastyrande
konung, om också idel krönta hufvud tittade fram från
logeraderna.
Men före denna stund hvilka ansträngningar I Hvilka
högar af partiturer att öfverstigal Hvilka laviner af
notpapper att genomgräfval Hvilka skärande missljud — och
det i ordets fulla bemärkelse — att förlikal Hvilka
millioner småhjul att efterse, innan verket går, innan
tonströmmen, renad från allt otillbörligt, väller fram sådan
tondiktaren tänkt sig denl
»Dessa repetitioner dag ut och dag in utgöra mitt
helvete 1» brukade Foroni ofta säga, och ändå var han ung och
kraftfull när han sade så. Hvem tänker sig något sådant
midt i sjelfva tonernas sköte? Men när tänker diamantens
beundrare på dem som drogo upp den ur schaktens djup!
Och lönen, den slutliga lönen för ett så mångårigt, så
nervslitande arbete? En eller ett par torftiga pensioner, litet
bröd till döddagar, kanske med tvungen sparsamhet
utpor-tioneradt. Smärtan af att veta sig vara glömd af de många,
hvilkas nöje man beredt, till hvilkas bildning man bidragit,
tages aldrig med i beräkningen.
Glömd var den gamle kapellmästaren; det var som
hade han för längesedan vandrat sin väg. Men det händer
ibland, när grafvens portar knarra och uppmärksamheten för
ett ögonblick drages ditåt, att man ser en och annan
försvinna som icke bort förgätas, icke med likgiltighet förbigås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
