Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deremot är stadigvarande, är evigt, så är det väl intelligensen,
fläkten af Guds ande, och hvar eller under hvilka
förhållanden som helst glömmer hon ej sin gudomliga rätt. Det
enda som till någon tid binder hennes vingar och förlamar
hennes verksamhet är inrotade fördomar och föråldrade
sam-hällsreformer, lemningar från den tid då Gud släpades i
stoftet och intelligensen var ett brott. Men vid hvarje
dylik lemning, som jemnas med jorden och försvinner,
uppstår något godt för folken, vinnes en seger för frihetens och
bildningens sak.
Det är något sådant som ovilkorligen måste uppstå och
vinnas genom krossandet af vår urgamla ståndsförfattning,
och de som mot denna riktat första huggen kunna med
skäl räknas bland sitt lands välgörare. Stor är också glädjen
öfverallt i landet, och man möter ingen, i hvars blick man
ej läser, från hvars mun man ej hör det betydelsefulla:
det måste gå, det skall!
Friherre Louis de Geer (af Finspong) är född 1818,
således i sin bästa och kraftfullaste ålder. Men Louis de
Geer, en af de Tio, är ock en af de Aderton. Statsmannen
behöfver icke blygas för litteratören. För tjugu år sedan,
hvem läste icke »Hjertklappningen på Dalvik», alla med
nöje, mången med förtjusning? Hvem tog icke !gerna reda
på de smärre uppsatserna i Linnrea Borealis och Eros, med
den kända signaturen L. D. G.! Hvem citerade icke med
beundran den naturfriska, högpoetiska skildringen af »Träden»,
tryckt och omtryckt i alla rikets tidningar! Det var en
vacker början till gången mot Parnassen, fast det icke
egentligen är så man öfvar sig för att skrifva regeringsformer
eller riksdagsordningar, . knappast ett rådhusrättsprotokoll.
Men den unge poeten blef assessor i Skånska hofrätten,
vidare president i samma hofrätt och slutligen Sveriges
justitie-statsminister. Allt gick för sig och gick förträffligt,
och hvarför icke? Äro icke Justitias våg och Apollos lyra
af samma olympiska metall?
Och hvem vet så noga, kanske är det lika mycket
skalden som statsmannen hvilken haft sitt ord med i det
ifrågavarande reformförslaget. Det sägs, att en statsmans
hjerta lätt fryser till, stelnar och blir hårdt. Lyckligt, om
då återstår något af den poetiska glöd, som var
ungdomstidens lif och alstringskraft! Ty vid den glöden håller sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
