Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard von Beskow,
i pryda i dag vår tidning med bilden af vårt lands
nuvarande förste literatör. Vi mena icke den förste
till åren (han är född 1796), ehuru det nog kan anses
lyckligt för vår vitterhet att en sådan literatör får lefva länge.
Vi mena icke heller den förste efter rangrullan.
Skalde-lagern och hofplymagen räkna ingen slägtskap, den ena har
Apollo, den andra strutsen till fader. Med den förste
litera-tören mena vi här den förste till snillet och verksamheten.
Det var icke mindre än tre af de sköna konsterna som
täflade om Beskow i hans ungdom: målarekonsten under
ledning af hans farbror, en utmärkt lärjunge till Desprez;
tonkonsten under Hreffner; vitterheten under Stjernstolpe,
som var hans lärare. Dessutom manades han fram på
embetsmannabanan af Hans Järta. Kom så dertill hans fader,
en ansedd köpman i Stockholm, hvilken ville sätta honom
på sitt kontor. Stjernstolpe segrade. Men, så när som på
kontorsgöromålen, har han försökt sig i de öfriga, med
lofvande alster i målning och tonkonst, med skicklighet och
ordningssinne som embetsman, med utmärkthet som skald,
oöfverträffad som minnestecknare.
I sitt inträdestal som en af de aderton, den 1 nov. 1S28
slutar Beskow sin harang till Svenska akademien med
följande: »Han (Beskow) går till utöfningen af sina nya pligter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
