Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tages, att höga vederbörande i allmänhet taga så litet reda
på hvad som skrifves.
I sina »Vandringsminnen» inför oss Beskow hos den
tidens utmärktaste skriftställare och tonkonstnärer, t. ex.
Goethe, Baggesen och Oehlenschläger, Victor Hugo och
Casimir Delavigne, Cherubini och Spontini m. fl. Han har
äfven personligen känt den då åttiårige Bonstetten, Voltaires
och Rousseaus vän. Öfver alla dessa ger han oss mästerligt
skrifna karaktersskildringar. Apropos Oehlenschläger, så
för-blef denne alltid, som bekant, Beskows intimaste vän. Under
ett vistande i Köpenhamn år 1841 uppvaktade vi
Oehlenschläger, i sällskap med Snellman, då varande docenten, nu
mera senatorn i Finland. Oehlenschläger beklagade, att man
i Sverige icke gjorde Beskow den rättvisa han förtjente.
»Det kommer deraf,» förklarade Snellman, »att man i Sverige
har svårt för att skilja hofmarskalken från skalden.» Den
gången hade måhända Snellman icke så orätt. Det har
blifvit en vana att finna oöfverstigliga svalg mellan hofvens
och folkens tycken, och vanan blir här som annorstädes
halfva naturen.
Det är dock som minnestecknare Beskow skurit sina
vackraste lagrar. Man läse minnestaflorna öfver Wirsén,
Sköldebrand, Urban Hjärne, Johan Gyllenstjerna, Leopold,
Gjörwell m. fl. Helgjutna, lifslefvande har man bilderna
framför sig, men icke bilderna blott, utan äfven, såsom
taflornas bakgrund, tidehvarfven hvari de lefvat. Också förstå
vi icke, hur det är möjligt att rätt bedöma en utmärkt
personlighet utan att derjemte känna hans tid. Det vore
ungefär som att studera egenskaperna hos en växt utan afseende
på jordmånen eller klimatet. Hufvudfigur, staffage och fond
harmoniera fullständigt i Beskows taflor.
Hos honom öfverflödar aldrig skaldens eller vältalarens
kolorit på bekostnad af historieskrifvarens grundteckning eller
sanningens enkla drag. I det hänseendet är han motsatsen
till Lehnberg, hvars glänsande äreminnen synas mer vara
till för sin egen skull än för sitt ämnes, liknande dessa
gyllene, konstnärligt arbetade skålar som äro bordens
prydnader. Men den som hungrar eller törstar efter innehållet,
den blir icke sällan bedragen.
Alltifrån den dag Beskow, i ledigheten efter Franzén,
valdes till Svenska akademiens ständige sekreterare, har hans
penna varit outtröttlig, och ännu hvilar hon icke, och väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>