Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beträder den med samma öppna panna, samma sanningens
språk, dertill blixtrande af ovanlig talang, just sädana
egenskaper som göra majestätsförbrytaren, hvilket Anckarsvärd
ocksä ganska ordentligt ånyo blef. Se högmålsprocessen
under 1823 års riksdag.
Detta inom representationen. Utom den är han ett
begärligt mål för duellanters värjstötar och kulor. Att mana
ut Anckarström på duell, det är ett verksamt medel till snar
befordran, det är för en löjtnant att bli kapten, för en kapten
att bli major o. s. v. Den som fäller honom bör minst bli
general. Kandidaterna äro legio, men Anckarsvärds arm är
lrka okuflig som hans tunga, lika omöjlig att klippa af. Man
löper fara att i dusten med denne riddare »sans peur et
sans reproche» mista en arm eller ett ben, bli invalid utan
slagfält eller ära.
Anckarsvärds riksdagshistoria räknar flere upplagor. Gång
efter annan lemnade han riddarhuset med full föresats att
aldrig återkomma dit. Ty hvad hade väl blifvit af detta
riddarhus, som — ingen nekar det — haft sin stora anpart
i Sveriges historia? Hvad annat än en vestibul till
Stockholms slott, ett vanligt förmak, der kammarherrar och
kam-marjunkare trängdes om hvarann, för att uppsnappa något
ord af blindt devuemang, som kunde inbringa rapportören
litet namnam af emalj och okontrolleradt guld, för att ej
tala om messingen under emaljen. Klart att Carl Henrik
Anckarsvärd icke kunde trifvas i en sådan antichambre. Det
var en gång nära att han blifvit utvoterad derifrån, heter
det på något ställe med ett visst beklagande. Vi beklaga,
att han icke blef det.
Men behofvet af stora reformer för det hela uttalades
allt starkare. Ett och annat af de frön Anckarsvärd lagt ner
började skjuta brodd. En minoritet, forna minnen värdig,
började småningom bilda sig på riddarhuset, den kallade pä
Anckarsvärd som sin chef, och han återvände för att se till
sin skörd och hvad som deraf kunde bergas. Riksdagsåret
1840 var ett godt år. Sedan sjönk det åter under
medelmåttan. Dock: utrymmet nekar oss att längre följa honom
på hans långa riksdagsmannabana, och det behöfves heller ej.
Landet vet nog vår fingervisning förutan, att det under loppet
af mer än ett halft århundrade knappast funnits någon större
fosterländsk fråga, vid hvilken han ej fäst sitt namn och
sitt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
