Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elise Hwasser,
J|L 1S49 fanns här i Stockholm ett ungt fruntimmer,
som tillverkade blommor, hvilka kringskickades till
försäljning. Deruti låg nu ingenting ovanligt. Brist på dem
som tillverka blommor, förstås af gas och tyll, kan ej gerna
uppstå i fru FurstenhofFs fädernesland. Men det ifrågavarande
unga fruntimret hade en yngre syster, som bar kring
blommorna i husen, en fin gestalt, blond och med blå ögon,
något dunkla eller beslöjade. De klaraste dagarna böija
vanligtvis så. Systerns blommor aflemnades, och affären var
afslutad; men hon som aflemnat och afslutat dröjde, syntes
ha svårt att aflägsna sig. Det var som hade hon något för
egen räkning att aflemna. Hon bad få uppläsa ett poem af
någon känd skald, eller en monolog ur något af de
dramatiska arbeten hon sjelf åsett från någon anspråkslösare
plats i salongen, och hon fick det. Det var ju alltid något
på köpet. Man lyssnade med kristligt tålamod och hade
ett par vänliga ord till belöning, något som man så lätt
kan komma ut med, men hvarpå man i allmänhet är mer
hushållsaktig än man tror.
Men den unga flickan önskade något mer, hon önskade
ett godt råd, och understundom undslapp ordet »teatern»
hennes läppar. De fitsta smålogo, om de också icke ryckte
på axlarna. Vissa småleenden ha något tycke med solstyng,
hvilka förlama när de ej döda, och den stackars flickan gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
