Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mången gång hem med böjdt hufvud och bedröfvadt sinne.
iMången stor talang skulle gå för verlden förlorad, om det
ej i den sanna kallelsen eller i de verkliga anlagen funnes
en motståndskraft som icke så lätt förlamas. Den unga
svärmiska flickan fortfor att kringbära blommor och derefter
lika otröttligt att deklamera, till dess hon råkade på en kund
som äfven förstod sig på andra blommor än de som göras
af tyll och gas. Denna kund tillrådde henne att genast söka
plats vid teatern. Det är hr L. J. Hiertas fru svenska scenen
måhända har att tacka för en af sina mest harmoniskt
utvecklade artister, följaktligen en af sina största, och vi
inskränka ej detta vårt omdöme blott till hvad som nu är
utan äfven till hela den tid vi egnat någon uppmärksamhet
åt teatern, en lång tid nog, skulle vi tro, och hvarunder vi
jemväl haft tillfällen till jemförelser med hvad den dramatiska
konsten utomlands haft att bjuda på. Det har varit mycket
att se, om icke just lika mycket som varit värdt att minnas.
Vid Elise Jakobssons första uppträdande på vår scen
såg man, att hon redan valt sin förebild, och förebilden
dugde. Det var Jenny Lind. Hon klädde sig som hon,
lade upp sitt bår som hon, och sjelfva hennes uttal liknade
dennas. En och annan log åt detta sätt att genom skalet
vilja arbeta sig in till sjelfva kärnan, hur naturligt och
förklarligt än sjelfva sättet tyckes vara. Det kunde också synas
något eget att vilja bilda sig efter en sångerska, när man
sjelf icke är det. Men Jenny Lind, sångerskan, hade ju
bildat sig efter Rachel, som icke kunde taga en ton. Man
har, och det med rätta, sagt om Rachel, att hon var
skådespelerska ända in i lillfingret, lör att ej nämna lilltån, och
det var just det som Jenny Lind blef, just det som Elise
Hwasser också slutligen blifvit. Det vill en beundransvärd
förmåga till att icke låta äfven den ringaste del af sitt väsen,
det yttre så väl som det inre, förbli främmande eller
likgiltig för hvad man har att på scenen återgifva, att så till
den grad i bilden sammangjuta allt, att ingenting sträfvar
ut pä egen hand till förfång för harmonien, eller, för att
begagna en liknelse, att så i knippa samla alla strålarna, att
de bilda ett helt ljus, utan alt en enda af dem faller bredvid
synvinkeln och förvirrar. Det var just det som de gamla
greker så väl förstodo i bildande konst och hvartill äfven
den dramatiska konstnären bör sträfva, för att blifva hvad
han måste eller borde bli. Men det vill många dagars sol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
