Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michelet kallar det — afvakta gynnsammare, satte sig
Bjur-sten genast på tvären mot dem och, oförklarligt nog, i
synnerhet mot den s. k. »obildade massan», den mest oskyldiga
likväl. Deraf de många motståndare han genast mötte,
äfven-som de få vännerna, vida färre än hans talang och goda
hjerta onekligen förtjente.
Men Bjursten var ej den som gaf tappt. I ett enda
famntag ville han omsluta alla grenarna ur vitterhetens stam,
och med en arbetsförmåga som få kastade han i samma
handvändning ut lyriska dikter, romaner, teaterstycken,
tidningsuppsatser m. m. Det var för många batterier för ett
enda tändrör. Också förnaglades de snart, och, hvad som
dervid merendels händer, det bättre fick springa öfver klingan
med det sämre. Så blef han mången gång orättvist bedömd,
men dertill var han sjelf skulden. Den som vill höja sig
öfver alla måste bereda sig på en fruktansvärd kamp.
Derigenom att han så ofta visade en koturn något för
hög äfven för en fastare fot, blef han så lätt ett mål för
skämtets pilar. Skämtet är icke sällan en dotter af
okunnigheten: man skämtar öfver det man icke känner, och
Bjursten gaf det säkerligen ingen annan egenskap; men det är
dock ett mördande vapen, det genomtränger det bäst
bepansrade bröst och lemnar alltid q var något spår af sin
framfart. Bjursten syntes förakta det, och han kunde sjelf
dra på munnen deråt; men i obevakade ögonblick röjde han,
om ej just såret af smärtan, åtminstone harmen deröfver.
Så uppstod ett retemedel mer för denna oroliga ande.
Man beskyllde honom för att vara hofpoet. Ingenting
var orättvisare. Väl kunde han, som så mången annan,
egna en furstlig vän och gynnare något qväde, men vi undra
just hur många furstekronor han ansåg behöfliga för att
uppväga en enda, skaldens; och i denna sin tanke styrktes
han väl af den törst som drager så mången högsta maktens
innehafvare till Castalias våg. Men man kan vara viss på
att det vid sådana tillfällen var han som var den nådige och
hermelinerna undersåtar.
Så satt han en dag länge och väl hos en furstlig
med-broder i Apollo, medan andra uppvaktande otåligt afbidade
sin tur. Ändtligen reste han sig för att gå. Men i stället
för att taga de utgåendes väg, gick han rakt genom hopen
af de väntande och kastade dervid åt sidorna amiraler,
kommendörer och kommendörkaptener, för att icke uppräkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
