Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss vid berättelsen om enda systerns och äldste sonens
dödliga frånfälle. Hennes blick blixtrade stolthet och hennes
tunga svärmade hänförelsens språk. Armand, ehuru blott
hennes systerson, var hennes hjelte, hennes afgud.
Jag greps af hennes hänförelse, när hon berättade
mig, huru Armand Cambon under februaridagarna 1848 i
spetsen för folket försvarat flere barrikader och slutligen
jagat Ludvig Philips tappra och trogna municipalgarde ur
Hötel de Ville, hvilket han derefter intog och besatte; jag
delade hennes beundran, när hon vidare omförmälde huru
samme Armand i derpå följande juni icke allenast värnat
Hötel de Ville emot samma folk han anfört i februari,
utan äfven eröfrat en mängd barrikader, uppbyggda och
försvarade af de tallösa förvillade arbetarne i S:t-Antoine.
Armand var med ett ord en krigsgud, hvar och när han
visade sig.
Men Armand var äfven en kärleksgud — (härvid
spelade ett skälmskt leende kring mosterns läppar). Armand
var den vackraste yngling i Paris, liksom han var den
tappraste; han hade haft så många äfventyr i
fruntimmers-väg, hade haft så många »bonnfortyner», och slutligen hade
han––––—
Men jag glömmer, att Armand Cambon, »Sonen af
Söder och Nord», är hjelten i min roman och att jag, en
klok författare åtminstone i det hänseendet, icke bör på
förhand i en kort inledning uppenbara öden, som behöfva
tvänne hela volymer till tummelplats. Det är således
madame Lambert, född Ahlgren, jag har att tacka för min
bekantskap med Armand Cambon och hans öden, och mina
läsare hafva på samma gång henne att tacka för romanen,
i fall nämligen det är något att tacka för.
Mitt förra beslut trogen, har jag i samma roman
inflikat beskrifningar och reflexioner öfver åtskilliga
märkvärdigheter inom den stora staden samt derjemte sökt teckna
den senaste revolutionen, hvarvid jag icke allenast begagnat
mig af de underrättelser, man genom personlig beröring
med fransmän af alla opinioner kan inhemta, utan äfven
studerat från trycket utgifna skildringar öfver de
märkvärdiga dagarnes händelser. Företrädesvis har jag följt ett
arbete, utgifvet af den frejdade Alexandre Dumas, mer
känd som orleanist än som republikan, kalladt:
Sonen af Söder och Nord. I.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
