Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kedjor i er hatt derborta . . . men var god och skynda ert»
tillade hon, fruktande för sina brysselspetsar, som hennes
otålige kavaljer oupphörligt ryckte uti.
Armand Cambon var ej sen att uppgöra aftaren med
grisetten, hvilken rodnande räckte honom kopparslantarne,
inlagda i hvitt papper, ty det nakna kopparmyntet var
naturligtvis för fiilt att kunna presenteras en så ung
och vacker karl som Armand Cambon, och dessutom var det
ju icke omöjligt att sådant der hvitt och fint papper kunde
på afstånd tagas för silfver.
Sedan vår köpman lemnat grisetten kedjan och dervid
sagt henne några artigheter så väl för det vackra omslaget
som för de granna svarta ögonen, hvilket också var i
enlighet med verkliga förhållandet, upptog han sin hatt från
gatan och närmade sig ånyo vår Psyche med
femfrancstycket.
Grisetten lemnade derunder folkringen och ilade sin
väg. För allt i verlden skulle hon icke kunnat förmå sig
att stanna qvar för att se på huru ett annat fruntimmer
gåfve fem francs för en vara, hvilken hon endast kunnat
betala med fem sous. Men under det hon flydde, fäste
hon kedjan kring en hals, som icke heller var att förakta.
Dock fordrar rättvisan det erkännandet, att hon under sitt
lopp, snarlikt hindens, icke uteslutande egnade sin
uppmärksamhet åt halsen och dess nya prydnad. Ofta kastade
hon om hufvudet, hvarvid de stora svarta ögonen sökte
messingsarbetaren, utan tvifvel tacksamma för det beröm
han nyss gifvit dem. Ack, hvad somliga ögon äro
tacksamma 1
Men Armand Cambon, den otacksamme, såg icke de
svarta för de blå. Hvem ser på den i vester flyende natten,
när man har himmeln klar i öster?
»En förståndig säljare handlar så att köparen aldrig får
skäl att ångra köpet,» sade Cambon till himmeln i öster;
»när nu en köpare ger mer för varan än den är värd, så
blir naturligtvis öfverskottet antingen en skänk åt säljaren
eller en förlust för köparen . . . Jag vill icke mottaga en
skänk, och jag vill icke heller att ni skall lida en förlust.»
»Ah, jag förstår,» sade hon något förlägen.
Fina och känsliga själar hafva alltid lätt för att förstå.
»De dagar jag får en franc för hvarje kedja,» fortfor
arbetaren, »anser jag mig ha gjort en god affär, och dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
