Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagan äro visst icke många. . . derför vore också nu en
franc fullkomligt nog.»
»Men, monsieur,» inföll hon, »det händer ju lika ofta
och kanske oftare att ni nödgas sälja till underpris, såsom
nyss till exempel, och då tycker jag att ni alltför väl
kunde ...»
»Om förlåtelse!» afbröt han; »när jag gör det, så är
det mitt eget fel, men det bör ingen annan betala ...
Således en franc för kedjan, efter ni är så god och vill
köpa den.»
»Men hur vill ni då att jag skall göra?» frågade den
sköna något misslynt; »jag har icke något mindre mynt hos
mig, och något motbjudande förefaller det mig att få
tillbaka på detta femfrancstycke.»
»Nog vet jag,» svarade Cambon, »att ni ej bjöd på
kedjan för det ni ville ha den, utan derför att ni tyckte
det vara synd om en säljare, som ansträngde sina lungor
för ingenting. . . Derför är det också min skyldighet att
hjelpa er till rätta med saken.»
»Jag blir er särskildt förbunden för denna artighet,»
försäkrade den unga damen.
»Jag tager ert femfrancstycke och behåller det,»
föreslog Cambon; »ni tager deremot fem stycken kedjor, som
ni icke behåller, utan skänker dem åt hvem ni behagar . . .
Ar jag nog lycklig att ha gått er önskan till mötes?»
»Jag tackar er hjertligtl . . . Men jag behåller en af
kedjorna och öfverlemnar åt er att skänka de öfriga åt
hvem ni vill.»
Riddaren af hederslegionen pustade och gnuggade
händerna, liksom han hade stått i flere graders köld.
»Mademoiselle, ni är oändligt god,» sade Cambon,
»men der stå några flickor, som säkert tycka om mina kedjor
och skulle ännu mer värdera dem, om de finge dem af er
egen hand, som är så . . . så . . .»
Han ville säga: fin och vacker, men hejdade sig, ty det
föreföll honom som vore en dylik artighet i hans mun icke
på sitt rätta ställe. Det ridderliga, det grannlaga mot
fruntimmer är fransmannen medlödt och urartar aldrig hos
honom. Man är säker om att finna det lika väl under
lumpsamlarens lappade rock som under hofmarinens
stjern-beströdda mantel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
