Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ett förfluget ord är en uppblåst boll,» svarade Cambon,
»och återstudsar alltid på den som kastat den.»
»Men ordet, en gång sagdt, måste straffas.»
»Hvem skall straffa honom?»
»Vil... Död åt aristokratenI»
»Hvem skall döda honom?»
»Vil... Död åt penningmenniskanl»
»Vi?» upprepade Cambon; »således alla. Tjugu döda
en, femtio döda en, hundra döda en . . . men dessa tjugu,
dessa femtio, dessa hundra äro icke julihjeltarnes landsmän.»
En ny fjäder var vidrörd. En ny tystnad följde.
Tystnaden är icke alltid stormens förebud. De.n är ofta
eftertankens början, väckande besinningen och friden.
»Men,» anmärkte, efter en stunds paus, en ny röst ur
hopen, »men aristokraten vanhelgar genom sin närvaro
Julikolonnen.»
Det är många röster som komma ur hopen, men alla
dessa komma icke alltid från folket, ty det finnes personer
som, ursprungligen icke tillhörande hvad man egentligen
menar med folket, likväl icke underlåta att för enskilda
intressens främjande uppkittla och uppreta det. Så t. ex.
är det ingen hemlighet att bland ropen: »Ned med Lud-
vig Filip 1» hvilka under februaridagarna skallade på Paris’
gator, voro legitimisternas de vildaste, liksom, under
juli-dagarne, orleanisterna hade brorslotten i ropen: »Ned med
Carl XI»
»Ja, aristokraten vanhelgar Julikolonnen!» instämde
hopen, ty ingen kan bestrida att ju icke hopen ganska lätt
följer med.
»Nej, alla verldens aristokrater,» svarade Cambon, »om
de också vore förenade på en enda punkt, förmå icke
vanhedra Julikolonnen . . . den höjer sig öfver alla partier.»
»Men julihjeltarnes skuggor kunna icke tåla
aristokraten,» invände en annan.
»Jo,» svarade Cambon, »det finnes ingen hämd på
andra sidan grafven.»
I detsamma hördes en trumhvirfvel, och ett kompani
nationalgarde ryckte fram ifrån Boulevard Beaumarchais
inpå Bastiljplatsen. Polissergeanterna, som funnit sig för
svaga att skingra den allt mer växande folkmassan,
hade dragit försorg om truppens ditbeordrande; men
numera var denna kraftåtgärd obehöflig, ty folket, antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
