Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvertygadt af den unge arbetarens ord eller trött på hela
saken, som redan börjat bli för gammal, skingrade sig
sjelf-mant, utan ringaste uppmaning från myndigheternas sida.
Några minuter derefter stannade en hyrvagn, anskaffad
af Armand Cambon, nära intill staketet. Upp i vagnen
steg, med den artige Cambons tillhjelp, först riddaren af
hederslegionen. Denne glömde att tacka sin räddare för
besväret, hvilken uraktlåtenhet dock troligtvis bör tillskrifvas
riddarens upprörda sinnesstämning jemte den till följd af
tumultet fullkomligt derangerade garderoben, ty det fordras
verkligen utomordentliga händelser för att fransmannen skall
kunna glömma sitt: »Merci bien!»
Men riddarens dam försonade riddarens fel.
»Aldrig kan jag glömma denna dag,» sade hon halfhögt
till Cambon, i det hon satte den lilla foten på fotsteget och
räckte högra handen åt honom, naturligtvis för att också
bli upphjelpt i vagnen, »och aldrig vill jag glömma den,
ty den skall erinra mig om en ädel gerning, erinra mig
om hvad ni gjort för oss ...»
»Hvad har jag väl gjort?» frågade Cambon; »den som
kan rädda en menniskas lif och icke gör det, är ju ungefär
detsamma som mördaren sjelf.. . och för öfrigt tror jag ej
att det var så farligt som det såg ut. .. Folket är vant att
uppbära mycket svårare bördor än några obetänksamma ord,
utan att derför ta lifvet af sina vederdelomän.»
»Säg mig, hur skola vi kunna visa er vår tacksamhet,
utan att träda er grannlagenhet för nära?» frågade den kanske
i mångas ögon alltför romaneska flickan. Nu för tiden är
man alltid romanesk, när man är naturligt god och hjertlig.
»Ack, min Gud! ... Det är ju ingenting . .. alldeles
ingenting,» stammade arbetaren.
»Om ni någon gång skulle behöfva oss,» fortfor hon,
»ack, förlåt mig! . . . Om ni någon gång känner en längtan
att se . . . att se huru de personer befinna sig, som ha så
stora skäl att tänka på er, så glöm ej namnet Géronniére . . .
glöm ej rue d’Anjou-S:t-Honoré, n:o 35 . . . och om . . .»
»Hvad du dröjer länge, Adelaide» . . . hördes från vagnen
riddarens jemmerliga stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
