Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tala!» uppmanale den granna damen; »när anser ett
fruntimmer artigheten för en öfverflödsvara?»
»Det skulle välja brödet,» sade Armand, »om en hand
så fin som eder, madame, framräckte det.»
Under det Armand sade detta, sneglade han åt sidan
på Hvita Björnen, öfver hvars ansigte i detsamma en vild
glädje flammade.
»Ha, ha, hal» skrattade djurvaktaren, »det tror jag
nog . . . lejonet skulle taga brödet för handens skull, men
på samma gång också sjelfva handen. . . ha, ha, ha!»
»Hu!» ryste damen till, dragande åt sig sin lilla hand,
liksom hon redan känt vilddjurets tänder omkring den;
»men,» tillade hon, snart återhemtande sig och med blicken
på Armand; »men ni skulle väl aldrig sträcka er artighet
så långt att bedja mig våga försöket?»
»Bevare mig himlen derifrån!» svarade Cambon,
hvar-efter han tillade med mer än vanlig tonvigt: »jag skulle
till och med på det allvarligaste råda er att, när djuren
inkommit, icke nalkas burarne på två alnars afstånd och,
hvad särskildt angår lejonets bur, icke ens en sekund dröja
qvar framför den.»
Armand sneglade ånyo och lika oförmärkt åt sidan
och fann Hvita Björnen stående med uppspärrad mun och
ursinniga blickar, helt och hållet egnade hans vän Armand
Cambon. Denne kunde då icke längre dölja för sig sjelf,
att Simon hade något förfärligt i sinnet mot damen med
sammetsmantiljen.
»Och hvarför skall jag mer än någon annan hålla mig
på afstånd från burarne och synnerligast från lejonets?»
frågade hon.
»Emedan . . . emedan det förefaller mig som skulle
lejonet i högre grad ha ett godt öga till er än till någon
annan,» svarade Armand.
»Ha, ha, ha!» skrattade djurvaktaren, glömmande att en
så högljudd protest icke kunde vara annat än en oartighet.
Hvita Björnen vände bort sitt ansigte, smågnolande på
en visa.
»Du hör, Denise,» sade damen, »sjelfva djurens konung
ämnar göra mig sin kur.»
»Hvad vore för underligt deri?» yttrade Denise med
en djup nigning; »hur mången furste bland menniskorna
har ej redan gjort det!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
