Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men handen ha de likväl icke tagit,» hviskade hon
till tjenarinnan, icke utan en viss halfförsmädlig ryckning
på den sköna öfverläppen.
»Och icke heller hjertat,» hviskade den trösterika
tjenarinnan.
»Sådan historia 1» utbröt ändtligen djurvaktaren,
mätande Armand med sin öfverlägsna blick; »har man någonsin
hört dylikt?. . . Lejonet, mitt äldsta och vackraste barn,
skulle således icke ha lika godt öga till alla? Lejonet, min
enda åidcrdomsglädje, skulle således vara lika de andra
monarkerna, som blott ha smak för några få, men förakta
alla andra?»
I slutet af år 1847 började nästan alla luta till
oppositionen, från och med pärerna i Luxembourg ända ned till
djurvaktarne i Jardin des Plantes.
»Men, sacre-dieu!» utropade han, »här står jag och
pratar och glömmer att klockan redan slagit tre . . hör på
bara... hyenan börjar tjuta: hon är säkrare än solvisaren
i Palais Royal, ty antingen det är mulet eller klart väder
säger hon hvad klockan är slagen.»
Vi hafva redan omtalat, att mellan hvarje inre och
yttre bur var en hel vägg med sin derpå befintliga dörr.
Denna dörr öppnades, när man drog på en gröfre tågända,
som hängde ned från taket framför hvarje bur i galleriet.
Djurvaktaren drog på den ena tågändan efter den
andra, derunder avancerande från bur till bur, hvilket allt
gick med mycken hastighet.
Och det ena djuret efter det andra störtade från den
yttre buren in i den inre och det med en fart och ett ljud,
som erinrade om öknens sandhvirflar.
En enda bur stod tom, nämligen lejonets, ty ännu var
dess dörr icke öppnad.
Under det att nu tre af de innevarande vittnena till
djurens goda matlust, nämligen damen med sammetskappan,
hennes kammarjungfru och Armand Cambon, hvilken följde
dem, betraktade hvad som var att betrakta och gjorde sina
anmärkningar deröfver, nalkades djurvaktaren sin vän Hvita
Björnen med tvänne jernspett, ett i hvardera handen.
»Nå, Simon, är ni färdig än?» frågade han, i det han
räckte Hvita Björnen det ena jernspettet; »ni tar det här
spettet och jag det andra... på spetsen af det som ni har
sätta vi köttstycket, på spetsen af mitt brödstycket, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
