- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
106

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans far borde kunna upplösa denna mörka och hemska
gåta. Derför sträckte han ut sina ben så mycket som möjligt,
uppnådde snart Barriere de Fontainebleau, passerade Rue de
la Maison Blanche, trädde derefter utom fästningsvallen samt
befann sig ändtligen framför portarne till Bicétre.

Bicétre! — Det har i Frankrike funnits en tid, då namnet
Bicétre var det hemskaste ord franska språket egde, då vid
dess blotta nämnande mannen bleknade, hustrun skälfde och
det stojande barnet tystnade tvärt, då den adlige förföraren,
hårdt ansatt af föräldrarne till den borgardotter han förfört,
blott behöfde framhviska detta ord, för att jaga dem på
flykten, ty ordet betydde på en gång vansinne och brott,
tårar och blod och sammanfattade allt hvad lifvet har
olyckligt, eländigt, fasansfullt. Uppbygdt af en engelsk biskop
under Ludvig den heliges tid, var Bicétre först
kartusian-kloster. Der munkar äro, der äro också fångar. Den sista
kulan i radbandet löper in i länken af en fånges kedja.
Efter någon tid lemnade munkarne Bicétre, som derefter
beboddes af furstar. Men fångarne flyttades icke; de
fortforo att befolka de underjordiska cellerna, der vattnet steg
upp till midjan. Hvad Bastiljen var för adeln, var Bicétre
för borgerskapet och pöbeln. Nittonde seklets filantroper
borde icke skryta med att ha upptäckt det cellsystem, som de
nu så nitiskt fullfölja. Det har funnits och begagnats långt
före deras tid och synnerligast i Bicétre, der hela mansåldrar
framlefvats i enslighet och tystnad, utan annat sällskap än
samvetet och Gud.

Men, trots cellsystemet, ökades oupphörligt fångarnes
antal och kunde icke längre rymmas i de öfverfylda
källarhålorna. Furstarne, någon gång beredda att gifva vika för
sina undersåtar, afflyttade då från Bicétre, som derefter till
största delen upptogs till fängelsen. Återstoden af lokalen
uppläts åt vansinnige. Brottet och vansinnet blefvo grannar.
Men Bicétre öppnade sina portar ej blott för dem, som
ditkommo förpassade af lagen eller läkarevetenskapen:
godtycket i form af »ordres du roi» eller »lettres de cachet»,
skickade snart dit en mängd oskyldige, hvilka antingen
dömdes som brottslingar derför att de hade för mycken
dygd, eller förklarades för vansinniga derför att de hade för
mycket förstånd. Bicétre var, med ett ord, ett fasans hem,
och om det någonstädes bör spöka här i verlden, så vore
det synnerligast der.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free