Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvita Björnen har alltid varit en besynnerlig varelse,»
började Cambon den äldre; »i motsats till andra män med
jättelika kroppskrafter, har han alltid varit häftig, grälig och
färdig att hugga till för den allra minsta anledning, och
likadan som han var när jag först lärde känna honom är
han ännu i dag ... Nu som förr är han förstädernas skräck,
och han är den ende som förstått göra sig respekterad af
polissergeanterna och municipalgardisterna, som gerna sett
mellan fingrarna med hans öfverdåd och hårdhända lekar,
emedan han alltid står till deras tjenst, när frågan gäller
att spana efter tjufvar och mördare, dem han lättare än
någon annan både vädrar upp och griper . . . Likväl skulle
ingen kunna påstå, att han står i polisens tjenst, emedan
han för öfrigt gör den alla möjliga förargelser . . . det är
blott för att sjelf få göra hvad han vill som han
understundom går polisens vilja eller önskan till mötes ... För
öfrigt är Hvita Björnen en ärlig menniska, och fast man
har mycket att anmärka mot hans knytnäfvar, har man
dock aldrig haft
något att säga om
hans fingrar. Jag
har, som du vet,
alltid stått i godt
förhållande till Hvita
Björnen och
värderar honom, oaktadt
hans vilda öfverdåd.»
»Jag vet det, min
far.»
»Hvita Björnen
var ungefär vid din
ålder när
julirevolutionen utbröt,»
fortfor
barrikadinvaliden, »och han
stred vid min sida.
Jag såg honom
ensam kämpa mot sex
jättar af Carl den
tiondes
schweizergarde och nedslå
dem alla med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
