Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är klart att Hvita Björnen icke gerna ville se rynkor på en
sådan näsa.»
>Men den lefvande gladan, min gode farl» påminde
Armand, som visste att fadern alltid blef mycket ordrik,
när han talade om sin vän Hvita Björnen.
»En dag för omkring två år sedan, under samma tid
du vistades i Lyon,» fullföljde Cambon den äldre med något
allvarsammare min, »tog Madelone sin lilla korg på armen
och gick upp i ett mycket förnämt hus, jag minnes ej
gatan. Efter att ha genomgått en lång rad af de
grannaste rum, kom Madelone in i ett litet kabinett, ännu
grannare än de andra rummen. Midt på golfvet visade sig
en ung och mycket vacker dam i reskläder, vid hvars fotter
låg en stor rashund af utsökt skönhet och med ovanligt
stora tänder. Den förnäma damen var mycket ond, ty
hon stod på resande fot till Italien och skulle ha rest
för en god halftimme sedan, om hon ej nödgats vänta på
hela sitt spetsförråd, som Madelone mottagit till tvättning.
Madelone, som, i likhet med de flesta småväxta fruntimmer,
var mycket kort om hufvudet, förklarade helt oförskräckt
att hon, i stället för missnöje och klander, gjort sig fortjent
både af beröm och särskild betalning för det hon så tidigt
lemnat ifrån sig ett gods, som hon för blott två dagar sedan
emottagit. Den förnäma damen, hvilken, i likhet med de
flesta högväxta fruntimmer, var mycket stolt af sig, gaf
tigande Madelone en föraktlig blick, hvarefter hon började
mycket noga granska spetsarne.»
»Och sedan?»
»Den förnäma damen kasserade helt och hållet
Made-lones tvätt och klagade bittert öfver sina dyrbara spetsar,
dem hon ansåg ohjelpligt förstörda, allt under en mängd
uttryck som måste såra den förnämsta spetstvätterskan i
Paris.»
»Och Madelone?»
»Madelones ögon blefvo först stora af förvåning och
sedan små af gnistrande vrede. I en mängd häftiga uttryck
förklarade hon, att den förnäma damen icke mér förstod
si|r på tvätt än hunden som låg der på mattan. Det vore
utan tvifvel en stor oartighet, om man skulle fråga en
förnäm dam, huruvida hon sjelf tvättat t. ex. den lilla
spetsnäsduken hon har i sin hand, en hand som endast är
skapad för harpans sträng, bågens silke och älskarens läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
