Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som derndst väckte Cambons uppmärksamhet var,
att åtskilliga pjeser, oaktadt det kostbara arbete som på
dem blifvit nedlagdt, voro på ett högst skonslöst sätt
hopklämda eller hopslagna, hvaraf man skulle kunna sluta till,
att metallens värde egentligen var det som låg dess egare
om hjertat. Cambon kunde ej tillbakahålla en suck vid
åsynen af den förstöring, som gått öfver så mycket vackert
i uppfinning och så mycken möda i arbete.
Men ögonblicket var icke rätt lämpligt för sorgliga
betraktelser öfver sättet att behandla konstarbeten i guld
och silfver.
Det är klart att Cambon först och främst önskade svar
på dessa frågor: hvem är den lycklige egaren till allt detta
guld och silfver, och hvarför har han burit det ned i
källaren, samt slutligen, hvarför vill han smälta ned
alltsammans?
Det är en tjuf, var Cambons första svar, en tjuf som
stulit på flere ställen och sammanfört allt sitt tjufgods
hit för att smälta ned det samt derefter under hand
af-yttra det.
Men, blef hans andra svar, det kan också vara någon
eller några, som, af fruktan för en stundande revolution,
gömt sin egendom i källaren, såsom man i äldre tider brukat
göra, och man vill smälta ned den för att lättare kunna
dölja eller medföra den.
Begge dessa fall voro lika möjliga.
Men, i detta senare fall, hvem var egaren? Eller ifall
egaren till så mycket guld och silfver ej sjelf ville synas
— hvilket var troligt — hvem var kommissionären?
Husen i grannskapet voro mycket anspråkslösa och
några af dem, efter hvad bekant är, så illa beryktade, till
följd af den der spökhistorien, att ingen ens hyresfritt ville
bebo dem. Det var således knappast rimligt, att någon af
de olyckliga hyresvärdarne kunde för egen räkning
inne-hafva så mycket guld och silfver. Således var någon af
dem blott kommissionär.
Men kommissionär kunde endast den vara, som
förfogade öfver det hus, till hvilket källaren hörde, och hvad
kunde väl detta vara för ett hus?
Det fanns ingen närmare egendom än den hvaruti
presten ensam bodde, hvartill kom, att källaren, som hvälfde
sig under trädgården, hade riktningen mot samma hus. Det
Sonen of Söder och Nord. I. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
