Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var således presten som antingen för någon gynnares eller
något skriftebarns räkning till förvaring mottagit detta
dyrbara gods.
Men var det väl också presten som ditfört smältugnen
och deglarna? Var det äfven han som hamrat ihop dessa
vackra, dyrbara arbeten? Utan tvifvel, ty prester kunna
allt, tänkte Cambon i sin fromhet, på samma gång erinrande
sig, att han en och annan natt sett skuggorna af åtskilliga
hufvud på paterns rullgardin, hvaraf han’ redan förut dragit
den slutsats, att den andlige mannen icke var så allena i
verlden som han syntes vara.
För öfrigt, hvem kunde så noga veta, om ej den
andlige mannen sjelf vore egaren till skatten? De andlige hafva
i alla tider icke blott känt flere vägar till saligheten än
andra dödlige; de hafva derjemte känt flere kanaler till
förvärfvande af äfven det timliga goda än mången
uteslutande verldsligt sinnad. Med ett ord, ingenting var
omöjligt för mannen af svarta rocken.
Ett var dock säkert: att egaren till skattkammaren icke
kunde vara mindre rädd om denna än Cambon var om sin
rustkammare.
Men Cambon kunde icke tillbringa hela sin tid i denna
skattkammare eller i evighet reflektera öfver den mö(lige
egaren dertill Derför, och sedan han ånyo kastat en blick
öfver dyrbarheterna, kröp han tillbaka in i sin källare och
tillsköt derefter mycket sorgfälligt rigeln till blindluckan.
Icke nog dermed: han stötte ned i jorden framför ingången
tvänne grofva värjklingor och vände deras fästen mot samma
lucka för att understödja rigeln och försvåra ingången, för
den händelse det kun^e falla egaren till skattkammaren in
att göra ett motbesök i rustkammaren.
Sedan detta väl var undanstökadt, fäste Cambon
ståltråden vid lyktan, hvilken med öppen lucka återstäldes på
sin plats nära fjerdingen. Derefter tog han ett af de små
paketen, som utgjorde rågen af fjerdingen, och hälde på
jorden, emellan lyktan och denne, något som liknade
krutkorn. Den som närmare betraktat fjerdingen skulle vid dess
botten hafva upptäckt ett litet hål, hvarutur några svarta
korn framtrillade, förenande sig med dem som Cambon
utstrött. Efter att än en gång öfver denna tilbedelse
hafva kastat en pröfvande blick, kröp Cambon tillbaka in i
den låga källaren cch passerade den, såsom förr, på fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
