Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktlösa ansträngningar, beslöto rojalislerna underminera
kolonnen för att genom dess fall kunna åtkomma den
förhatliga stoden. Men de segrande utländingarne, mildare
än Bourbonernas vänner, satte sig emot denna vandalism;
men som de visst icke hade för plan att skona statyn, så
hittade de på ett annat medel att få ned den. Det hade
kommit till deras kunskap, att artisten Delaunay, som
upprest bilden, ensam besatt hemligheten för dess störtande.
Delaunay ålades derför, vid dödsstraff, att nedtaga bilden,
hvilket han också gjorde. Den stod, som sålunda störtades,
förestälde Napoleon såsom romersk kejsare; men den, som
efter julirevolutionen eller år 1831 ånyo uppstäldes,
förestälde hjelten med den lilla trekantiga hatten samt i den
drägt, han vanligtvis brukade bära och den han gjort så
ryktbar öfver hela verlden.
Det är klart, att denna kolonn icke allenast genom
sin betydelse, utan äfven genom sin storlek och sitt
lyckliga läge skall göra en lörvånande effekt, man må betrakta
den vid dagsljus från Tuilerierna eller från boulevarden.
Men den tager sig icke heller ofördelaktigt ut, när månen
från sin mörka sammetsmjuka himmel strör sitt silfver öfver
den lilla trekantiga hatten och förklarar de kända
anlets-dragen af verldens störste krigare. Också underlåter ingen,
som gör sin månskenspromenad öfver Vendömeplatsen, att
lyfta sina ögon mot den stolla bronsbilden, i synnerhet när
månen smyckar den med sitt vackraste silfver.
Men få torde betrakta den med så mycken andakt
som Armand Carnbon, hvilken, ehuru klockan ännu ej var
mer än sju, likväl redan instält sig på mötesplatsen.
Cam-bon såg ej blott Napoleon på kolonnen, Napoleon på höjden
af sin ära; han såg äfven Bonaparte på klippan i oceanen,
der den fjettrade kondoren led sitt straff, säkerligen mindre
för det han skakat Europas troner, än för det han, ett
trolöst barn, forrådt sin moder, republiken — för det han,
af friheten kastad till äran, bjöd äran att mörda friheten.
Det var utan tvifvel något ditåt som Cambon tänkte, ty
han, som icke kunde gå förbi Julikolannen utan att aftaga
sin hatt och framhviska en bön, kunde icke gerna egna sin
hyllning åt en storhet, hvars fot hvilade på grusade städer
och krossade menniskoben, och hvars hjessa bar en lager,
drypande af blod och lårar. Cambons andakt för tillfället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
