Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand hörde sin ledsagarinna sätta en nyckel i låset
och uppläsa det.
»Följ nu noga efter mig,» bad hon med svag röst.
»Jag följer,» svarade Armand lika sakta och lät sig
föras af samma hand, som han under promenaden mer än
en gång känt darra i sin, utan att han kunde förklara
orsaken.
Armand, som städse känt mycket deltagande för
darrande fruntimmer, kunde omöjligt underlåta att gifva sin
ledsagerska en trösterik handtryckning, ty han var äfven
en son af södern. Hans goda hjerta blef också belönadt,
ty han tyckte att den maskerades ansigte glädjestrålade
genom masken.
Det dröjde icke länge förrän man ånyo stötte på
en dörr.
»Nu äro vi vid målet,» hviskade den maskerade till
den blinde.
»Så mycket bättre,» försäkrade denne; »jag är verkligen
mätt på att leka blind.»
»När ni väl inkommit i nästa rum,» sade den
maskerade, »är ni god och stannar på det ställe, der jag
lem-nar er.»
»Ni tänker då lemna mig?»
»Ja, min herre,» svarade hon med detta sorgliga
uttryck, som redan förut väckt Cambons uppmärksamhet och
som så väl öfverensstämde med den lilla handens darrning.
»Och hvad återstår mig sedan?» frågade Armand.
»Endast att vänta tilldess man ber er aftaga bindeln,»
svarade hon.
»Och ni är säker på att man skall bedja mig derom?»
»Visst skall man bedja er aftaga bindeln.»
»Men hvem skall bedja mig?»
»Gif er till råls . . . det får ni nog se . . . Kom nu,
monsieur!»
Det der »kom nu, monsieur!» lät verkligen så
jämmerligt, att Armand verkligen kände sig underlig till mods.
»Den der damen maskerar icke blott sitt ansigte,»
tänkte han, »utan äfven en känsla, som hon ej är mäktig.»
Emellertid fick han icke lång tid på sig att tänka, ty
han kände sina begge fötter gunga på en elastisk matta,
under det hans sinnen nästan rusades af de paradisiska
vällukterna omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
