Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Med ett annat fruntimmer!» utropade Armand, med
ena foten fastspikad vid mattan.
»Och markisinnan icke blott tillåter det, utan äfven
råder honom dertill,» förklarade Denise.
»Hon tillråder det!» fortfor Armand, äfven med andra
foten fastspikad.
»Och på sanningen af hvad jag sagt, skulle jag när
som helst kunna dö!» bedyrade kammarjungfrun.
Armand ryckte våldsamt upp sina begge fötter från
mattan och började i stället mäta den med stora steg.
Slutligen stannade han midt framför Denise, som icke
tycktes förskräckt af hans förändrade sinnesstämning.
»Men det vore ju en nedrighet,» sade han, »det vore
ju det största skurkstreck mot en tredje oskyldig person,
ett groft brott mot naturens och samhällets lagar! Nej,
det är omöjligt!... Ni ljuger, ja, ni ljuger, qvinna!»
»Jag ljuger icke, när jag talar sanning,» svarade Denise
med fast ton; »och jag skall bevisa det, ty jag vill icke
vara lögnerska inför er.»
Vid dessa ord tog hon fram ett papper, i form af en
biljett, och lemnade det åt Cambon.
»Läs,» sade hon, »och öfvertyga er sjelf... Under
det ni var ensam med markisinnan, hittade jag i salongen
denna biljett, hvilken hon, i sin otålighet att träffa er,
glömde att bränna upp, liksom hon brukat göra med alla
de skrifvelser hon förr bekommit... Läs, läs, och säg sedan
att jag ljugit!»
Armand stod midt under ljuskronan med biljetten i
sin hand och ögonen i biljetten.
Om Denise varit fysionomist — och det bruka
kammarjungfrur vanligtvis vara — så skulle hon på Armand
Cambons marmorbleka ansigte, under det han läste biljetten,
hafva upptäckt den yttersta förskräckelse parad med den
djupaste harm, som någonsin fylt ett dödligt bröst. Denise
såg kanske ej allt detta; men hon såg likväl nog för att
förskräckas, och hennes förskräckelse gaf sig luft i en djup
suck, ty hon såg i Armands ansigte blott en älskares smärta,
och det var bittert nog för henne, som icke hade den
lyckan att vara hans älskarinna.
»Den lefvande gladan! Den lefvande gladan!» mumlade
Armand mellan tänderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
