Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har då ingenting att svara den lefvande gladan?»
frågade Armand, i det äfven han vände sig om, liksom
ämnade han aflägsna sig från den oardge f. d. läraren.
»Lefvande gladan!» röt Hvita Björnen, slående
knyt-näfven mot fastaget, till verklig fara för dess laggar,
hvar-efter han ändtligen närmade sig fostersonen.
»Hvad var det du sade om den lefvande gladan?»
frågade han med genomborrande ögonkast.
»Jag hade mycket att berätta om henne,» svarade
Armand; »men ni är verkligen så obändig och svår att jag
knappast vet, om jag skall tillfredsställa er nyfikenhet i den
vägen.»
»Skulle du händelsevis ha råkat den lefvande gladan?»
fortfor Hvita Björnen med blickar, som alltmer antogo
misstänksamhetens lurande egenskap.
»Ja, jag har till och med varit hos henne. . . hvad
säger ni om det, fader Simon?»
»Du säger att du varit hos henne?»
»Ja.»
»När?»
»1 går.»
»Och hur kom det till, min gosse?. . . Hur kom du att
besöka henne?. . . Hur fick du veta . . . Ah!» utropade Hvita
Björnen, i det han slog sig för pannan, »nu förstår jag,
nu förstår jag!»
»Hvad är det ni förstår?»
»Det var då för att lura mig som den der räfven till
djurvaktare härom dagen kom till mig och ville veta, hvem
du var, hvad du hette och hvar du bodde . . . Och jag sade
honom allt detta, utan att märka kroken ... ja, jag är en
åsna, som borde gå på fyra ben, i stället för på två . . . jag
borde draga vinfastager, i stället för att rulla dem . . . Men
innan jag ställer mig sjelf inom skacklarne, skall jag krossa
skallen på min vän djurvaktaren i Jardm des Plantes.»
»Det borde ni ha gjort förut, käre Simon,» anmärkte
Armand; »men hvad tjenar det nu till! . . . Jag har ju den
lefvande gladans adress, liksom hon har min . . . Kunde ni
väl begära, att ni skulle vara den ende som visste hvar
hon bodde!»
»Det har du rätt uti, Armand lille!» medgaf Simon,
mer liknande en räf än en björn; »men ser du ändå att
det gick som jag förutspådde,.. hon skulle bestämdt bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
