Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå miste om biljetter!» upprepade Armand häftigt;
»ni tror då, monsieur, att. . .»
»Att innan vi hinna till biljettluckan, kunna möjligtvis
alla biljetterna vara sålda,» menade grannen.
»Hur då?... Hur kan ni tro detl» ropade Cambon
med en ifver, som borde förändra grannens förra tanke om
hans kärlek för operamusiken och balletten.
»Jo,» svarade grannen, »för det första hafva vi mer
än hundra personer framför oss i köen, hvilka naturligtvis
skola köpa biljetter innan vi hinna fram.»
»An sedan?»
»För det andra har det hela eftermiddagen varit stark
efterfrågan på biljetter ... det är möjligt att det blott finnes
ett mindre antal qvar, i fall det ens finnes någon . . . fem
äro alltid mer än fyra.»
En biljett till teatrarne i Paris kostar på förmiddagen
25 procent mer än på eftermiddagen, då man, medföljande
köen, köper i biljettluckan. Detta gäller alltid de
förnämsta teatrarne. En parterrbiljett till operan t. ex. kostar
före middagen fem francs, men efteråt i köen endast
fyra, hvarför det också händer att köen icke får biljetter,
i synnerhet när sådana‘pjeser gifvas, hvilka, såsom det hos
oss kallas, förorsaka »rosning». Men hvad de mindre eller
folkteatrarne beträffar, är det vissa rader eller loger som
aldrig få säljas förut, på det att arbetsklassen, som icke
har tillfälle att köpa på förhand, icke förgäfves må ställa
sig i kö. Att stå förgäfves i en kö är emellertid
en stor obehaglighet, det kan ej bestridas; men dock händer
sådant, ty fransmannen är för stor hushållare att på
förmiddagen betala en sak med fem francs, som han. på
eftermiddagen kan få för fyra.
»Ni tror således, att vi kunna bli utan biljetter?»
frågade Armand nästan med hjertat i halsgropen.
»Jag säger, att det inte är otroligt. . . emellertid ångrar
jag att jag ej köpte på förmiddagen.»
Armand Cambon lemnade på ögonblicket sin plats,
hvilken genast intogs af en bland de två, som förut stått
bakom honom. Det var nu ändtligen förståndigt af vår
hjelte. Han kan, ehuru i senaste laget, ännu hinna till
Bicétre innan det stängs.
Men den unge mannen hastar ej till Bicétre. Han
springer endast förbi köen och stannar vid dess första led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
