Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill han smuggla sig in der? Det vore fruktlöst
bemödande. Han skulle tillbakavisas och, om han föröfvade
våld, tillbakakastas midt i skötet på stadssergeanten, och
det är icke fader Abrahams sköte. Icke en gång en prins
skulle våga detta försök.
Men det finnes ett slags personer, som beständigt stå i
kö, utan att någonsin köpa biljetter. De bilda vanligtvis
de första leden och’skryta ganska högljudt med sin lycka.
Men när biljettluckan öppnas, smyga de sig understundom
förbi den, utan att, såsom nyss är antydt, begagna sig al
denna lycka. Hvarför ställa de sig då i kö?
Ar det för att förarga sin nästa? Ack nej, i Paris
gör man sig hvarken tid eller besvär att förarga sin nästa.
Man lemnar denna fullkomligt i fred. Det är visserligen
sannt, att man icke röjer den deltagande ömhet för sina
medmenniskor, som man ofta finner hos mer hjertliga folk;
men så oroar man icke heller sin kristendomsbroder eller
-syster med sqvaller och förtal, hvilket lika ofta är fallet
bland mer hjertliga folk.
Ifrågavarande personer äro endast affärsmän och bilda
de första leden för att mot en afgift, lämpad efter
nyfikenheten, kunna bevaka platsen åt hugade spekulanter. Den
som vill betala dem livad de begära får också deias plats.
.Ar nyfikenheten för aftonen mindre, så kostar naturligtvis
platsen mindre; är det ingen nyfikenhet, finns det icke
heller någon som bjuder. Det är då en dålig affär, och
man smyger sig då med bortvändt ansigte förbi biljettluckan.
Men man förlorar icke modet. Man ställer sig utanför porten
till teaterhuset och passar på, när någon pjes eller akt är
slutad. Man läser i de nedkommandes blickar, om pjesen
är tråkig, om trängseln på parterren är outhärdlig; man
räknar pannans rynkor eller svettdropparne, och summan
blir, att man bjuder några sous, men allra helst ingenting
för kontramärken, dem man sedan, i fall det blir affär af,
säljer åt en annan, med någon vinst naturligtvis.
Misslyckas äfven denna affär, så är det ännu sämre, men man
hänger sig icke för det. Man lägger sig att sofva, antingen
man har eller icke har tak öfver hufvudet, och drömmer
om nya köer och lyckligare leaterportar, om mycket goda
eller mycket dåliga teaterstycken, ty man har fördel af
beggedera. Det är endast medelmåttan man hatar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
