Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det enkla, anspråkslösa landtfolket, ehuru det aldrig
finner sig ratt väl i lörnämt sällskap, tortsätter icke desto
mindre sina nöjen ända till dess doktor Matheus, som ibland
har sina underliga infall, tar sig till alt slå omkull
vm-bägarue och kasta kortlekarne på golivet. Men hvem hin
kan också med dåligt vin och gamla spelkort 1
Vinhand-larne och kortfabnkorerna skola val också lefva. Doktor
Matheus är kanske blott en prolryttare, utskickad i deras
intresse.
Emellertid aflägsnar sig landtfolket med några sorgliga
»pas», hvarelter doktor Matheus blir ensam med
värdshusvärdinnan, som lordrar betalning lör det utslagna vinet och
de lorkastade korten. Hin är ingen knusslare. Vardinnan
blir nöjd och aflägsnar sig lör att ställa ett rum i ordning
åt sin oväntade gäst, ett rum med utsigt både åt gatan och
gärden. Hin onde slår sig ned på en stol Iramfor brasan,
som naturligtvis ar i hans smak. Han synes tanktull;
kanske tänker han på sin mor och sin varma rymliga
våning, som han nu måste försaka. Men hvad gör man
icke lör den arma mensklighetens skull?
Under tiden inkommer en annan resande, men hvilken
visst icke gör så mycket väsen at sig som den lörre, ehuru
han ar loljd af betjent, bäiande i ena handen en nattsäck
och i den andra ett fiolfodral. Den nyankomne är en helt
ung man, till yrket fiolspelare. Hans namn är Urbain.
Att han ar en ryktbar virtuos, det kan man se på det
dyrbara fiolfodralet och på den ståtlige betjenten. Men
Urbain, ehuru en ganska vacker karl, ser ut i synen som
om han antingen nyss blifvit uthvisslad från konsertsalen,
eller fått en sticka i venstra handens pekfinger, så
oumbärligt för greppet på fiolén.
Doktor Matheus, den store menniskokännaren, ser att
det står illa till med den store konstnären, men som han
sjelf icke ser det illa, så lemnar han brasan och nalkas
den unge mannen. Det uppstår snart ett lifligt samtal
emellan de begge resande. Men tunga och läppar hafva
ingen del i denna konversation: den föres uteslutande med
grimaseringar, med händer och fötter. För att förstå
hvarandra, måste man antingen vara ballettmästare eller
hex-mästare. Lyckligtvis är delta nu fallet, ty Urbain är ingen
annan än monsieur Saint-Léon sjelf, och hvem doktor Matheus
är, det hafva vi redan haft äran nämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
