Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Héléne för handen till sitt bröst och bara blickar.
Det betyder, nej det är: »Fader, jag älskar honom, och det
är han som skall bli min makel»
Allmän fasa, ty alla hafva hört henne. En döf kan
höra hvad ett sådant öga talar. Baron de Saint-Ibars,
fästmannen, svänger sig omkring på venstra benet och sjunker
derefter förkrossad i armarne på en figurant, som uttrycker
sitt deltagande genom att upplyfta högra foten.
Grefve de Vardeck struttar först »trois pas» fram och
»trois pas» tillbaka. Derefter vänder han ut och in på
ögonen och rifver sig i håret. Allt det der betyder: »Ve
migl Min dotter vurmar på fiol 1 . . . Hon gifter sig med en
usling, som lefver af konserter! . . . Sista ättlingen af åtta
hundra anor skall kanske i en framtid lära barn spela för
åtta sous i timmen!... En fiolstråke i min stamtafla, oh,
mina fäders Gud!»
Grefve Vardeck rätar upp sin sammanfallna gestalt,
vinkar åt betjenterna och pekar på Urbain, som med
framsträckt fiol och upplyft stråke, lik en riddare med sköld
och svärd, är färdig att försvara sin brud mot både gamla
och nya verlden. Betjenterna skynda fram till Urbain; men
i stället för att servera honom med glace och lemonad, fatta
de tag uti fiolspelaren och kasta honom utför trapporna med
den satans fiolen efter.
Héléne bleknar, ja, hon bleknar verkligen; hennes ögon
fuktas, ja, man ser perlkransen kring dessa sköna ögon på
samma gång återspegla förtrytelsens och smärtans
trognaste bilder. Hon rör sig, utan att man kan säga om hon
vidrör golfvet, hon försvinner, och ridån faller öfver första
akten. Men ännu ser man, huru Héléne tar afsked af den
borg, som sett henne födas, af den far, som vårdat hennes
barndom, af det folk, hvilkets prydnad hon var. Man ser
hur hon försvinner, för att följa hjertats bud, för att
upp-bygga kärlekens hydda på en okänd strand. Så förgå några
minuter innan bifallsstormen bryter lös, och när den börjat,
räcker den längre än några minuter. Fanny Cerrito inropas
och öfverhöljes med blommor.
Fanny Cerrito borde icke kunna behöfva den beryktade
»la claque», hvilken, till föga heder för det mest upplysta
folk och dess många utmärkta konstnärer, ännu fortfar att
drifva sitt ofog på samtliga teatrarnes parterrer. Det finns
personer, som genom denna industri samlat sig mer än vanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
