Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmögenhet. En kort beskrifning deraf är kanske pä sitt
ställe.
En teaterdirektion utser af många sökande den till
klackörchef, som jemte nödigt vigileringssnille besitter
förmåga att beherska och styra andra, med ett ord, göra sig
respekterad. Denne erhåller en betydligare årlig lön,
tillförsäkrad af direktionen, och förfogar derjemte öfver ett
visst antal parterrbiljetter för hvarje spektakelafton, och dem
han får använda huru honom godt synes. På operan
har klackörchefen för närvarande omkring fyrtio biljetter,
men det händer understundom att han eger hela parterren
så när som på tio till femton biljetter, hvilka för syns skull
säljas i biljettluckan. Chefen utväljer till sitt biträde tvänne
löjtnanter, dem han sjelf aflönar, samt en kärntrupp af
mellan trettio och fyrtio man, tillhörande det slags menniskor,
som icke veta hvar de skola tillbringa sina aftnar och
naturligtvis hylla sig till den, som består dem fri spektakelbiljett,
fria ljus och fri värme för qvällen. Denna kärntrupp, som
alltid måste vara marschfärdig, intager midten af parterren
med sin chef i centern och löjtnanterna på flyglarne. När
chefen, som för detta ändamål tagit order af
teaterdirektionen eller artisterna, klappar och ropar bravo, klappar
och ropar också kärntruppen. Löjtnanterna se noga efter
att ingen hand är overksam och ingen’ mun tillsluten. Det
händer mycket ofta, i synnerhet vid representationerna af
gamla teaterstycken, att hela kärntruppen sofver i god ro;
men en minut innan applåden skall gifvas stöta chefen och
löjtnanterna med armbågarne till sina grannar, hvilka i sin
ordning knuffa till sina närmaste, så att, när signalen gifves,
alla äro färdiga till tjenstgöring, hvarefter de obesväradt få
tillsluta sina ögon och nicka åt konsten till dess nästa
armbåge kommer. Chefen och löjtnanterna, hvilka hafva så
betaldt att de kunna sofva om nätterna, äro naturligtvis
alltid vakna och påpassliga. Dessutom finnas exfra klackörer,
hvilka, efter skedd anmälan, antagas af chefen vid
utomordentliga tillfällen; men dessa få ej hela sin biljett gratis.
De få t. ex. en parterrbiljett, som annars kostar fyra francs,
för två med skyldighet att klappa och ropa för resten.
Dessa stå äfven under chefens och löjtnanternas befäl.
Slutligen finnes en tredje klass, kallad »les solitaires»,
sådana som, i stället för att köpa sin biljett i luckan, direkt
vända sig till nämde chef, som skaffar dem biljetter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
