Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kedjan som ett minne af det enda äfventyrliga ögonblick,
som upprört hennes hitintills lugna och sorgfria lif. Hon
hade icke heller glömt hans då visade oegennytta, och denna
hade ännu mer höjt hans värde i hennes ögon. Derför
blygdes hon nu öfver sitt obetänksamma yttrande och ansåg
sig fullt förtjena hans förebråelse.
»Men det är orätt af mig att förebrå er,» återtog
Armand, »ty ni är uppfostrad i denna olyckliga villfarelse
om arbetsklassen, liksom alla de andra . . . Men alla de andra
äro icke så goda som ni, mademoiselle ... de äro stolta och
högmodiga de, men det är icke ni, det både ser och vet
jag.. . De andras orättvisa och förakt väcka hos mig ingen
annan känsla än medlidandets, ty jag vet, att den dag en
gång varder kommande, då hela deras väl skall bero af
det folks ädelmod, som de nu förakta. . . Men hvad ni
tänker och säger gör ett vida djupare intryck på mig, ty jag
skulle så gerna vilja att ni hyste en bättre tanke om oss,
som, oaktadt vårt tunga arbete och vår ännu tyngre
fattigdom, likväl älska vårt fädernesland och ifra för det redliga
och goda kanske mer än de, som hela sin tid lefvat mellan
trymåer och gobelintapeter.»
Adelaides blick, när den ändtligen föll på den unge
moralpredikanten, var i början fuktig och glänsande som af
en tår; men vid slutet af hans predikan blixtrade den som
af en lindrig förtrytelse, ty äfven om man är nog
rätt-tänkande att tåla en rättvis förebråelse, känner man sig
likväl något sårad, när personen som gör den alltför
mycket varierar på sitt tema, helst om moralpredikanten
tillhör en samhällsklass, den man är van att anse sig vara
öfverlägsen. Det är redan vackert, när en blifvande
hertiginna rodnar af ånger och blygsel vid en obetydlig
arbetares ord. Armand borde ha varit nöjd med denna seger,
för att icke genom ett skonslöst begagnande deraf gå miste
om dess frukter. Det är icke nog med att af kärlek för
rättvisan och dygden bestraffa ett fel hos andra, man måste
äfven, så framt meningen är att förbättra, hvilket det
otvifvel-aktigt bör vara, så se till, att slaget icke drabbar en
vidsträcktare yta eller sårar djupare än som höfves, ty då
utsätter man sig verkligen för att sjelf begå ett större ondt
än det man söker bekämpa. För en varelse sådan som
Adelaide är en halfqväden visa mer än nog, och man kan
gerna öfverlemna åt dess eget förstånd och hjerta att göra
Sonen af Söder och Nord. I. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
