Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om denne granne, och säkert är, att han icke skulle ha
låtit bikta sig af en sådan prest.
Vår hjelte, hvilken lika litet fruktade menniskor som
gastar, tänkte först raka vägen närma sig piedestalen, för
att taga den misstänkta personen i närmare ögonsigte och
sedan handla allt efter omständigheterna; men som han vid
närmare eftersinnande fann piedestalen vara så bred, att till
och med tre personer kunde dölja sig bakom den, beslöt
han välja en väg, som mindre rakt, men mer säkert ledde
till målet.
Han lemnade porten, men i stället för att genom den
gå in i trädgården, smög han, tyst och smidigt som en katt,
nära utefter planket och kom på detta sätt till en annan
sida af samma trädgård, hvilken sida tillsammans med planket
kring en annan täppa bildade ett slags gränd, mycket smal
och nästan otillgänglig i följd af en mängd grus och stenar,
som der blifvit nedvräkta.
Vid denna sida böjde sig Armand ned och petade åt
hvar sin sida några plankor, hvarvid uppkom ett hål så
stort, att en menniska med hans proportionerliga växt
der-igenom kunde krypa in i trädgården.
Det var ej första gången Armand begagnat sig af denna
hemliga ingång, ty genom den brukade han draga in de
kistor med vapen och ammunition, hvilka den revolutionära
propagandan tid efter annan skickat att af honom förvaras.
Dessutom voro två utgångar nödvändiga för en sådan
fästning, och Armand var en för klok kommendant att
uraktlåta något som den yttersta försigtighet fordrade.
Det dröjde icke många sekunder förr än Armand befann
sig inom trädgårdsplanket. Derefter, och sedan han lika
varsamt skjutit tillbaka de begge plankorna så, att den
hemliga ingången doldes, böjde han sig ånyo ned till marken
både på händer och fotter.
I denna föga menskliga ställning började han med
fortfarande försigtighet skrida utefter en krusbärshäck, som
sträckte sig mellan planket och den gångstig, på hvilken
piedestalen stod.
Lyckligt anländ till sjelfva spökhuset, aktade han sig
dock för att söka den rätta ingången, utan valde i stället
den motsatta sidan deraf. På denna sida var hans
kammarfönster beläget. Fönstret var upplyst af det ljus, som stod
på bordet inne i samma kammare. Att slå sönder en ruta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
