Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand från öfre sidan knyta näfven emot honom. Han
kände af erfarenhet att bluser, af hvad färg de vara må,
lika ofta tala med knytnäfven som med munnen, och som
portvaktens styrka förnämligast låg i den senare, så vände
han tillbaka, förmodligen för att rådgöra med sin hustru
om hur man borde behandla en »min vän», som knyter
näfven mot markisinnans portvakt.
Armand ringde på dörren deruppe, och denna öppnades
af en betjent i rikt livré.
»Var god och underrätta markisinnan, att Armand
Cambon anhåller att få tala med henne,» var det enkla
sätt, hvarpå Armand introducerade sig hos en markisinnas
beljent.
Betjenter hafva tvänne olika mått, hvarmed de mäta
olika slags folk. De sämre mäta de från hjessan till
fota-bjellet och de bättre från byxfickan till högra handéns
fingerspetsar. Det var klart, att vår hjelte skulle mätas
med förstnämda mått, emedan det icke finns någon
byxficka på bluser och följaktligen ingen börs i den.
»Hvad har ni med mitt hår och mina skor att göra?»
fiågade Armand, som icke tyckte om måttagningen; »jag har
hvarken bedt er frisera det förra eller borsta de senare.»
»Hvem är ni?» frågade betjenten, temligen förbluffad.
»Hvem jag är?. . . Jo, jag är den som skall tala med
markisinnan,» svarade Armand, trängande sig in i tamburen.
Armand Cambon hade ett sätt att umgås med betjenter
och portvakter, så att man kunde anse honom tillhöra den
riktigt fashionabla verlden.
Också trodde markisinnans betjent, som aldrig drömt
om så mycken djerfhet hos en blus, helt säkert att han
hade framför sig någon -förklädd prins, emedan han med
den djupaste bugning aflägsnade sig ur tamburen för att
anmäla den uppvaktande.
Efter någon stund utkom han, uppslog begge dörrarna
till salen, hvilket borde hafva smickrat vår hjeltes fåfänga,
eftersom det blott är för storfolk man uppslår två dörrar
på en gång, och bad monsieur vara så gunstig och stiga in.
Armand befann sig i en större salong, prydd med byster
af de gamla goda tidernas regenter, statsmän och krigare.
Och hvarför skulle man ej i de skönas salonger finna bilderna
af d.em, som kanske tillbragt största delen af sin tid i de
skönas sängkammare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
