Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var fasligt hvad man hade brådtom att
underrätta er derom,» yttrade baronen.
»Nå, hvad är nu att göra?» frågade markisinnan, högst
orolig.
»Var lugn, madame 1. . . Innan aftonen har han
upphört att vara farlig.»
»Innan aftonen?» upprepade markisinnan, utan att
synas lugnare.
»Innan middagen ville jag säga,» rättade baronen; »ja,
inom en timme . . . Men hvad ville han hos er?»
»Inom en timme, sade ni?»
»Inom mindre än en timme,» svarade baronen,
tummande sina vackra svarta mustascher.
Markisinnan syntes lugnare och log ånyo.
Tjuuuförsta KAPITLET.
Vidare om dimfigurer.
Armand följde betjenten, som med vördnadsfull
beställ-samhet uppslog dörrarna för den förmente prinsen.
Betjenten hade ytterligare stärkts i sin tro, att Armand
vore vida mer än han ville synas vara, deraf att han
så kallt besvarat markisinnans artiga afskedshelsning,
hvilket säkerligen ingen annan än en mycket hög person
skulle våga.
Armand fäste dock ingen uppmärksamhet vid betjentens
vördnadsbetygelser, ty han grubblade på den historia
markisinnan nyss berättat honom. Han hade ingen
anledning anse kammarjungfruns bjerta bättre än herskarinnans.
Det kunde vara möjligt, att hela intrigen vore den förras
verk.
Visserligen röjde kammarjungfruns sinnesstämning, när
hon afgaf bekännelsen, både oro och fruktan, hvaraf man
skulle kunna draga den slutsatsen, att en annan makt än
kärleken till sanningen vid detta tillfälle beherskade henne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
